Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/369-370)

Men om man skulle be i ett orent klädesplagg utan kännedom om orenheten, eller glömma bort orenheten, räknas bönen som giltig. Ty han ursäktas för okunnighet och glömska. Beviset för det är att Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad, varvid han tog av sig sina sandaler, varpå även människorna tog av sig sina sandaler. När han var klar sade han: ’Tog ni av era sandaler?’ De sade: ’Vi såg dig, Allâhs Sändebud, ta av dig, så vi tog av oss.’ Han sade: ’Djibrîl kom till mig och underrättade mig att det finns smuts på dem. När någon av er kommer till moskén, ska han vända på sina sandaler och se efter om det finns smuts på dem, torka dem mot marken och be i dem.’”1

Detta bevisar att bönen är korrekt om bedjaren inte känner till orenheten på sina kläder. Hadithen bevisar också att om han får reda på orenheten under bönens gång, ska han avlägsna orenheten och fortsätta be. Så om en person inser att hans palestinasjal är oren, tar han av den och fortsätter be. Om han inser att hans underbyxor är orena, tar han av dem och fortsätter be. Det räcker att han ber i sin långskjorta. Om det däremot är hans långskjorta som är oren och han blir naken om han tar av den, måste han avbryta sin bön och antingen byta långskjorta eller tvätta den. Därefter får han börja sin bön på nytt, ty i detta fall är det omöjligt att fortsätta be.