46. Trosbekännelsens innebörd

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

I´ânat-ul-Mustafîd bi Sharh Kitâb-it-Tawhîd, sid. 45

Det är betydelsen av trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh. Trosbekännelsen består av både dementi och bekräftelse. Dels dementeras avguderi, dels bekräftas monoteism. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâhs rätt mot slavarna är att de dyrkar Honom…”

Dyrkan är inte korrekt om inte bara Han dyrkas. Inte heller är den korrekt om den dyrkas på ett sätt som inte är överensstämmande med sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift. Dyrkan och övriga handlingar är inte korrekta om de inte uppfyller dessa två villkor:

1 – De ska göras för Allâhs (´azza wa djall) sak allena.

2 – De ska göras enligt sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sätt.

Om en person gör handlingar för Allâhs skull allena utan att de stämmer överens med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift, är de avslagna innovationer. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Den som utför en handling som inte stämmer överens med vår sak är avvisad.”1

Att dyrkan inte accepteras utan dessa två villkor är betydelsen av att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud. Att det inte fanns någon sann gud utom Allâh betyder att Allâh allena ska dyrkas, och att Muhammad är Allâhs sändebud, betyder att Han ska dyrkas på samma sätt som Muhammad dyrkade honom. Med andra ord finns det inget utrymme i dyrkan för egna slutsatser, kompletteringar eller annat.

1Muslim (1718).