46. Rukû´
Efter att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var klar med läsningen blev han tyst en stund1. Därefter lyfte han på händerna2 som han gjorde i samband med Takbîrat-ul-Ihrâm, sade Takbîr3 och gick ned i Rukû´4. Så befallde han mannen som bad fel och sade:
”Ingens bön är fullbordad förrän han tvår sig korrekt som Allâh har befallt honom… Sedan förstorar Allâh, lovprisar Honom och glorifierar Honom, läser av Qur’ânen det han kan av det som Allâh har lärt honom och låtit honom kunna, säger Takbîr, går ned i Rukû´ och placerar sina händer på sina knän så att alla hans kroppsdelar är på deras platser…”5
1Abû Dâwûd och al-Hâkim som autentiserade den och adh-Dhahabî höll med. Enligt Ibn-ul-Qayyim och andra är den här korta stunden till för att hämta andan.
2al-Bukhârî och Muslim. Denna handling har rapporterats via många håll från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Detsamma gäller upplyftningen efter Rukû´. Den åsikten har de tre imamerna och majoriteten av Muhaddithûn och Fuqahâ’. Imâm Mâlik (rahimahullâh) hade den åsikten när han dog, rapporterade Ibn ´Asâkir (2/78/15). Även vissa Hanafiyyah har den åsikten. En av dem är ´Isâm bin Yûsuf som var elev till Abû ´Ismah al-Balkhî (d. 210) som var elev till Imâm Abû Yûsuf (rahimahullâh). Detta har redan angivits i förordet. ´Abdullâh bin Ahmad sade i sin ”al-Masâ’il” att hans fader sade:
”Det har rapporterats från ´Uqbah bin ´Âmir att han sade om upplyftningen av händerna i bönen: ”Han får tio belöningar för varje upplyftning.” (Sid. 60)
Det stöds av Qudsî-hadîthen:
”Den som avser att göra en god handling och gör den belönas tiofaldigt upp till sjuhundrafaldigt.” (Sahîh-ut-Targhîb (16))
3al-Bukhârî och Muslim.
4al-Bukhârî och Muslim.
5Abû Dâwûd och an-Nasâ’î. Autentiserad av al-Hâkim och adh-Dhahabî höll med.