46. Från en villfarelse till en än värre

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât at-Tawdhîhiyyah ´alâ Muqaddimat-il-Fatwâ al-Hamawiyyah, sid. 80-81

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

Ty de anser inte texterna stå för egenskaper och bygger sin tes utefter osunda tvivel som de har gemensamt med sina otrogna bröder.

KOMMENTARER

De har farit vilse på grund av dessa tvivel. Det första tvivlet var alltså att de inte trodde att Salaf visste texternas betydelser.

Det andra tvivlet var att de inte trodde att Allâh hade egenskaper, att texterna inte bevisar Allâhs egenskaper och att de inte ska förstås bokstavligt. Alltså ansåg de att de måst tolkas och avledas från den bokstavstrogna skildringen. Det är orsaken bakom villfarelsen; de betrodde inte Allâhs egenskaper. Med det sagt försökte de tolka texterna och avleda dem från den bokstavstrogna skildringen i enlighet med sin lust. Sådär går alla vilsna tillväga.

Deras villfarelse berodde alltså på förnekelse. De förnekade Allâhs egenskaper eftersom de inte trodde att Allâh har egenskaper. Enligt dem är Allâh enkom essens som saknar egenskaper. Så vad gjorde de med alla texter som tillsynes bekräftar Allâhs egenskaper? I och med att de inte kunde beljuga formuleringarna, valde de att tolka dem. De förvrängde deras betydelser och ryckte ut dem ur deras sammanhang. Följaktligen lämnade de något som de betraktade som villfarelse och hamnade i en än värre villfarelse.