46 – Bevis för Nadhr

Bevis för Nadhr (löften är Hans (ta´âlâ) Ord:

يُوفُونَ بِالنَّذْرِ وَيَخَافُونَ يَوْمًا كَانَ شَرُّهُ مُسْتَطِيرًا

”De som står fast vid sina löften och som bävar för den Dag då skräcken skall överskugga allt.” (76:7)

 


FÖRKLARING

 

 

Detta är bevis för att löften hör till dyrkan:

يُوفُونَ بِالنَّذْرِ وَيَخَافُونَ يَوْمًا كَانَ شَرُّهُ مُسْتَطِيرًا

”De som står fast vid sina löften och som bävar för den Dag då skräcken skall överskugga allt.” (76:7)

Poängen i versen är att Allâh berömmer dem som uppfyller sina löften, vilket bevisar att Allâh älskar den handlingen. Och alla handlingar som Allâh älskar anses vara dyrkan. Vad som stödjer det ytterligare, är Hans Ord:

وَيَخَافُونَ يَوْمًا كَانَ شَرُّهُ مُسْتَطِيرًا

”…och som bävar för den Dag då skräcken skall överskugga allt.” (76:7)

Håll fast vid din kunskap att de typer av löften som Allâh (ta´âlâ) berömmer dessa människor för, är de typer av dyrkan som Allâh (´azza wa djall) har förpliktigat. Om en människa påbörjar den obligatoriska dyrkan, skall hon fullborda den. Beviset för det är Hans (ta´âlâ) Ord:

ثُمَّ لْيَقْضُوا تَفَثَهُمْ وَلْيُوفُوا نُذُورَهُمْ وَلْيَطَّوَّفُوا بِالْبَيْتِ الْعَتِيقِ

”Därefter skall de fullfölja och avsluta de för vallfärden föreskrivna andaktsövningarna och infria de högtidliga löften som de har avlagt och utföra rundvandringen omkring det Antika Huset.” (22:29)

Vad berör de löften som människan avlägger för en viss sak eller för att lyda Allâh, är de inte obligatoriska, utan föraktfulla. Vissa lärda har även sagt att de är förbjudna eftersom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd att man avger löften och sade (i betydelse):

”Det medför inget gott, utan tar endast ut från den snåle.”[1]

Däremot är det obligatoriskt att man uppfyller löftet om man skulle göra det i Allâhs Namn. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Den som avger ett löfte att han skall lyda Allâh, får lyda Honom.”[2]

Som helhet kallas all obligatorisk dyrkan för ”löften”. Vad gäller den specifika delen, handlar det om löften när en människa avlägger att göra något för Allâhs (´azza wa djall) skull. De lärda har delat in de specifika löftena i flera kategorier och de är nämnda i Fiqh-böckerna.

 

[1] al-Bukhârî (6608), Muslim (1639), Ahmad (2/61), Abû Dâwûd (3277), at-Tirmidhî (1578), an-Nasâ’î (3810), Ibn Mâdjah (2122) och ad-Dârimî (2340).

[2] al-Bukhârî (6696) och (6670), Ahmad (6/36), Abû  Dâwûd (3279), at-Tirmidhî (1564), an-Nasâ’î (3816) och (3817), Ibn Mâdjah  (2126) och Mâlik (983).