46. Allâh är nära Sina slavar

Samma sak gäller hadîthen:

Människor! Ta det lugnt! Ni åkallar inte någon som är döv eller frånvarande. Ni åkallar någon som hör, ser och är nära. Den ni åkallar är sannerligen närmare er än vad era riddjurs halsar är.”

Han klargjorde för dem att Han (subhânah) hör Sina slavars tal och böner varför de inte behöver höja rösterna på ett sätt som går emot föreskriften. Rösten skall vara måttligt hög. Därför sade han:

Ni åkallar inte någon som är döv eller frånvarande.”

De höjde rösterna varpå profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade åt dem att inte göra det. Den enda gången rösterna skall höjas är i samband med Talbiyah. Vanlig Takbîr skall vara måttlig. Ni åkallar ju inte någon som är döv eller frånvarande. Han är ovanför tronen, med Sina slavar och Han hör deras röster och tal. Således sade Han (ta´âlâ):

وَإِذَا سَأَلَكَ عِبَادِي عَنِّي فَإِنِّي قَرِيبٌ أُجِيبُ دَعْوَةَ الدَّاعِ إِذَا دَعَانِ

När Mina slavar frågar dig om Mig då är Jag nära; Jag besvarar den bedjandes bön, när han ber till Mig.”1

Även profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Den ni åkallar är sannerligen närmare er än vad era riddjurs halsar är.”

Han (subhânah) är alltså nära. Därför behövs inga höjda röster när Han åkallas. Man skall höras för påminnelsens skull, inte för att Han behöver det. De som läser Talbiyah högt gör så för påminnelsens skull. För övrigt vet Han (subhânah) såväl det hemliga som det dolda. Han hör Sina slavars röster, hur lågmälda de än är. Inget är dolt för Honom. Han hör och är nära. Han hör deras röster, hur lågmälda de än är, och Han känner deras tillstånd, även om de döljer dem.

Den troende är skyldig att tro på Allâh och att Han (subhânah) hör, är nära och känner Sina slavars tillstånd. Han hör deras röster, känner deras böner och ingenting är dolt för Honom ändock Han är ovanför tronen och alla andra skapelser. Det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm till skillnad från Ahl-ul-Bid´as dogm.

12:186