45. Stening är korrekt

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Det är korrekt att stena personen som är eller har varit gift och begår otukt förutsatt att han själv erkänner eller fälls av bevisen. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stenade och de vägledda ledarna stenade likaså.”

FÖRKLARING

Det har uppenbarats en vers kring stening. Sedermera har läsningen avskaffats till skillnad från domen. Både profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och kaliferna efter honom har stenat. Således är det obligatoriskt att tillämpa den domen och inte falla i det som de troendes ledare ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) fruktade för vår del1. Imâm Ahmad sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stenade…”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stenade Mâ´iz, en kvinna från Ghâmidî-stammen2, en kvinna från Djuhanî-stammen3 och två judar4. Imâm Ahmad sade:

”… och de vägledda ledarna stenade likaså.”

Det vill säga Abû Bakr, ´Umar, ´Uthmân och ´Alî bin Abî Tâlib – må Allâh vara nöjd med dem. De stenade därför att de visste att domen kvarstod och att den var bekräftad från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Steningen är alltså inte upphävd eller ändrad. Den gäller faktiskt fram till Domedagen.

1´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâh sände Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med sanningen och uppenbarade för honom Skriften vari det bland annat fanns en vers om stening. Vi läste den, memorerade den och förstod den. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stenade och vi stenade efter honom. Jag fruktar att det kommer en dag då någon säger: ”Vid Allâh! Vi kan inte hitta steningsversen i Qur’ânen” och går vilse på grund av att han utelämnar en plikt som Allâh har uppenbarat. Steningen i Qur’ânen är sann och den tillämpas på män och kvinnor som är eller har varit gifta och begår otukt efter att det har bekräftats via bevis, graviditet eller erkännande.” (al-Bukhârî (6830) och Muslim (1691))

2Muslim (1695).

3Muslim (1696).

4al-Bukhârî (6841) och Muslim (1699).