44. Syndaren i nästa liv

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Den som träffar Allâh efter att ha gjort en synd som fordrar straff i Elden, ångrat sig för den och inte vidhållit den, förlåts av Allâh. Han godtar Sina slavars ånger och förlåter synder. Den som träffar Honom efter att ha straffats i det här livet för sin synd, har fått sin bot. Så har det rapporterats från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Den som träffar Honom efter att ha vidhållit sina synder och låtit bli att ångra sig för straffbara synder, hamnar under Allâhs förfogande; om Han vill straffa honom gör Han det och om Han vill förlåta honom gör Han det1. Däremot straffar Han och förlåter inte den som träffar Honom i egenskap av en otrogen.”

FÖRKLARING

Vi hoppas att Allâh förlåter personen som dör efter att ha ångrat sig för sina stora synder. Ångrar han inte sig är det upp till Allâh; om Han vill förlåta honom, gör Han det, och om Han vill straffa honom, gör Han det. Vi anser emellertid att varje monoteist hamnar i paradiset förr eller senare ändock han skulle straffas i Elden – och Allâh (ta´âlâ) vet bättre.

Skaparen avgör vad Han skall göra med de stora syndarna; om Han vill straffa dem för deras synder, gör Han det, och om Han vill förlåta dem och föra in dem i paradiset utan räkenskap, gör Han det. Om Han vill straffa någon på grund av hans synd, så kan ingen förhindra det. Han gör vad Han vill och Han fullbordar vad Han vill. Imâm Ahmad sade:

”Däremot straffar Han och förlåter inte den som träffar Honom i egenskap av en otrogen.”

Bevisen säger att varje hedning som dör i ett otroget tillstånd hamnar i helvetet för alltid; han kommer aldrig att komma ut ur det. Han (ta´âlâ) sade:

إِنَّ الْأَبْرَارَ لَفِي نَعِيمٍ وَإِنَّ الْفُجَّارَ لَفِي جَحِيمٍ يَصْلَوْنَهَا يَوْمَ الدِّينِ وَمَا هُمْ عَنْهَا بِغَائِبِينَ

”De gudfruktiga skall helt visst finna salighet och de som har sjunkit djupt i synd skall förvisso finna helvetets eld; där skall de brinna på Domens dag och de skall inte komma undan [straffet].”2

1al-Bukhârî (3892) och Muslim (1709).

282:13-16