44. Sång och tamburin på bröllop

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Âdâb-uz-Zifâf, sid. 113-116

37 – Sång och tamburin

På bröllopsfesten får kvinnor lov att tillkännage giftermålet med spel på enkom tamburin och lovliga sånger som är tomma på beskriven skönhet och oanständighet. Det bevisas av flera hadîther:

1 – ar-Rubayy´ bint Mu´awwidh sade:

“Efter att jag hade lägrats besökte profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mig och satte sig på min madrass liksom du sitter här med mig. Våra småflickor spelade tamburin och sjöng om mina stupade förfäder i Badr. En av dem sjöng: “Bland oss finns en profet som vet vad som ska ske imorgon.” Då sade han: “Lämna det där och säg det du sade innan.”1

2 – ´Â’ishah berättade att hon var med om ett bröllop där en kvinna gifte sig med en man från Hjälparna. Allâhs profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“´Â’ishah! Underhöll ni inte er? Hjälparna tycker om underhållning.”2

I en annan formulering heter det:

“Skickade ni inte med en flicka som kunde spela tamburin och sjunga?” Jag sade: “Vad ska hon säga?” Han sade: “Hon ska säga:

Vi har kommit till er, vi har kommit till er

Hälsa till oss, så hälsar vi till er

Om det inte hade varit för det röda guldet skulle era öknar varit osmyckade

Om det inte hade varit för det svarta vetet skulle inte era jungfruar varit tjocka3

3 – Hon berättade också:

“Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hörde bröllopsgästerna sjunga:

Jag skänker henne baggar

som ska leva bekvämt

din älskling i samhället

vet vad morgondagen bär

I en annan rapportering står det:

Jag skänker henne baggar

som ska leva bekvämt

din make i samhället

vet vad morgondagen bär

Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

“Ingen annan än Allâh (subhânah) vet vad som ska ske imorgon.”4

4 – ´Âmir bin Sa´d al-Badjalî sade:

“Jag kom in till Qaradhah bin Ka´b, Abû Mas´ûd och en tredje person. Småflickor spelade tamburin och sjöng varvid jag sade: “Hur kan ni acceptera detta när ni är Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare?” De sade: “Vi får lov att göra detta på bröllop och jämra oss i samband med olyckor.”

I en annan rapportering står det:

“… och gråta över den döde utan jämmer.”5

5 – Abû Baldj Yahyâ bin Sulaym sade:

“Jag sade till Muhammad bin Hâtib och sade: “Jag har gift mig med två kvinnor och det spelades ingen tamburin.” Då sade Muhammad (radhiya Allâhu ´anh): “Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: “Gränsen mellan lovligt och olovligt går vid tamburinen.”6

6 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Tillkännage giftermålet.”7

1al-Bukhârî, al-Bayhaqî, Ahmad, al-Muhâmilî i “Salât-ul-´Îdayn” med flera.

2al-Bukhârî, al-Hâkim och al-Bayhaqî via honom.

3at-Tabarânî, vilket anges i “Madjma´-uz-Zawâ’id”. Ibn Hadjar förteg den i “Fath-ul-Barî”. Visserligen består den av svaghet, men jag hittade en annan väg via ´Â’ishah som stärker den. Se “Irwâ’-ul-Ghalîl” (1995).

4at-Tabarânî i “al-Mu´djam as-Saghîr”, al-Hâkim och al-Bayhaqî. al-Hâkim sade:

“Autentisk enligt Muslims villkor.”

adh-Dhahabî höll med. Hâfidh Ibn Hadjar tillskrev den at-Tabarânîs “al-Awsat” med en god berättarkedja.

5al-Hâkim, al-Bayhaqî som står för båda rapporteringarna, an-Nasâ’î och at-Tayâlisî.

6an-Nasâ’î, at-Tirmidhî som sade att hadîthen är god, Ibn Mâdjah, al-Hâkim som står för formuleringen, Ahmad och Abû ´Alî at-Tûsî i “Mukhtasar-ul-Ahkâm”. al-Hâkim sade:

“Berättarkedjan är autentisk.”

adh-Dhahabî höll med. Jag tycker att den är god, något jag har klargjort i “Irwâ’-ul-Ghalîl” (1994).

7Ibn Hibbân, at-Tabarânî i “al-Mu´djam al-Awsat”, al-Mukhallas i ”al-Fawâ’id al-Muntaqâh” och adh-Dhiyâ’ al-Maqdisî i “al-Mukhtârah” via ´Abdullâh bin al-Aswad, från ´Âmir bin ´Abdillâh bin az-Zubayr, från hans fader, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Dess berättarkedja är god och dess återberättare är pålitliga och kända frånsett ´Abdullâh bin al-Aswad. Abû Hâtim sade om honom:

“Shaykh.”

Ibn Hibbân nämnde honom i “ath-Thiqât”. Den är autentiserad av al-Hâkim och Ibn Daqîq-il-´Îd som tog med den i “al-Ilmâm bi Ahâdîth-il-Ahkâm” där han i förordet klargjorde att han skulle bara citera det som är autentiskt.