44. Profeternas uppgift

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh, sid. 83-84

2 – Allâh sände sändebuden för att lära människorna det goda och varna dem för Allâhs straff och det onda. Allâh (ta´âlâ) sade:

كَانَ النَّاسُ أُمَّةً وَاحِدَةً فَبَعَثَ اللّهُ النَّبِيِّينَ مُبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ وَأَنزَلَ مَعَهُمُ الْكِتَابَ بِالْحَقِّ لِيَحْكُمَ بَيْنَ النَّاسِ فِيمَا اخْتَلَفُواْ فِيهِ

”MÄNNISKORNA utgjorde en gång ett enda samfund, sedan sände Allah profeterna som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, och Han sände ned skriften till dem med sanningen för att avgöra de frågor som människorna blivit oense om.”1

وَمَا نُرْسِلُ الْمُرْسَلِينَ إِلاَّ مُبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ فَمَنْ آمَنَ وَأَصْلَحَ فَلاَ خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلاَ هُمْ يَحْزَنُونَ

”Vi sänder Våra budbärare enbart som förkunnare av glada budskap och som varnare. De som tror och gör bot och bättring skall därför inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.”2

وَمَا نُرْسِلُ الْمُرْسَلِينَ إِلَّا مُبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ وَيُجَادِلُ الَّذِينَ كَفَرُوا بِالْبَاطِلِ لِيُدْحِضُوا بِهِ الْحَقَّ وَاتَّخَذُوا آيَاتِي وَمَا أُنذِرُوا هُزُوًا

”Vi sänder Våra budbärare enbart som förkunnare av hoppets budskap och som varnare; men de otrogna vill få till stånd diskussioner för att med tomma argument försöka vederlägga sanningen. Och de vågar skämta om Mina budskap och varningar.”3

رُّسُلاً مُّبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ لِئَلاَّ يَكُونَ لِلنَّاسِ عَلَى اللّهِ حُجَّةٌ بَعْدَ الرُّسُلِ

”Sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter sändebuden, inte skall ha någon ursäkt inför Allâh.”4

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ingen älskar en ursäkt som Allâh. Därför sände Han sändebuden med glatt budskap om hopp och varnande ord.”5

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَهَلْ عَلَى الرُّسُلِ إِلاَّ الْبَلاغُ الْمُبِينُ

”Kan uppgiften för sändebuden vara någon annan än förkunnelse?”6

وَمَا عَلَى الرَّسُولِ إِلَّا الْبَلَاغُ الْمُبِينُ

Ingenting annat åligger sändebudet än att klart ge till känna.”7

وَمَا عَلَى الرَّسُولِ إِلَّا الْبَلَاغُ الْمُبِينُ

”Och sändebudet har ingen annan uppgift än klar förkunnelse.”8

Att framföra glada budskap, varna och förkunna är en väldig, ädel och nobel uppgift. Det räcker att profeterna gjorde det för att bevisa uppgiftens storhet och ädelhet. Det är helt i linje med deras höga position, ty uppgiften är för svår och besvärlig för vanliga människor. Samma uppgift har sedermera ärvts av deras arvingar, nämligen de ärliga och uppriktiga kallarna som anammar profeternas metodik. Således sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Profeterna är människorna med de svåraste prövningarna, därefter de som kommer efter dem, därefter de som kommer efter dem. En person prövas i enlighet med sin religions styrka.”9

Jag har redan nämnt vilka svårigheter monoteismens kallare upplever och att ingen annan klarar av ta sig an den uppgiften.

12:213

26:48

318:56

44:165

5al-Bukhârî (7416) och Muslim (1499).

616:35

724:54

829:18

9at-Tirmidhî (2398), Ibn Mâdjah (4023), Ahmad (1/172), Ibn Hibbân (2900), al-Hâkim (121) och al-Bayhaqî (6326). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (994).