44. Betydelsen av Tâghût

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (d. 1206 – rahimahullâh) sade:

Allâh har sänt sändebud till alla samfund, från Nûh till Muhammad. De befallde dem att dyrka Allâh allena och förbjöd dem att dyrka Tâghût. Beviset för det är Hans (ta´âlâ) ord:

وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولاً أَنِ اعْبُدُواْ اللّهَ وَاجْتَنِبُواْ الطَّاغُوتَ

Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: ”Dyrka Allâh och håll er borta från Tâghût.”1

Allâh har ålagt samtliga slavar att häda Tâghût och tro på Allâh. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Tâghût är allt dyrkat, följt och åtlytt som slaven överskrider sina gränser för.”

Tawâghît är många varav de största är fem:

1 – Iblîs, må Allâh förbanna honom.

2 – Den som dyrkas och behagas av det.

3 – Den som kallar andra till att dyrka honom.

4 – Den som säger sig känna till något av det dolda.

5 – Den som dömer med något annat än det som Allâh har uppenbarat.

Beviset för det är Hans (ta´âlâ) ord:

لاَ إِكْرَاهَ فِي الدِّينِ قَد تَّبَيَّنَ الرُّشْدُ مِنَ الْغَيِّ فَمَنْ يَكْفُرْ بِالطَّاغُوتِ وَيُؤْمِن بِاللّهِ فَقَدِ اسْتَمْسَكَ بِالْعُرْوَةِ الْوُثْقَىَ لاَ انفِصَامَ لَهَا وَاللّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

”Tvång skall inte förekomma i religionen. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar Tâghût och som tror på Allâh, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Allâh hör allt, vet allt.”2

FÖRKLARING

Tâghût är alla som dyrkas i stället för Allâh och behagas av det. Detsamma gäller den som dömer med något annat än det som Allâh har uppenbarat eller kallar till det. Tâghût har sin grund i ordetالطغيان och står för överskridning.

Tâghût är alltså någon som går över gränsen. Det gör han antingen med sitt avguderi och sin otro eller också med sitt kall till det omnämnda. Den värste av dem är Iblîs, må Allâh förbanna honom. Han är även deras ledare. Detsamma gäller personen som kallar andra till att dyrka honom eller behagas av att andra dyrkar honom, vilket Farao och Nimrod gjorde. Under samma målgrupp hamnar han som hävdar att han har någon kunskap om det dolda. Exempel på sådana människor är siare, slagrutemän och magiker, såväl under den hedniska tiden som efter islam. Det är även han som avsiktligt dömer med något annat än det som Allâh har uppenbarat. Dessa är de största Tawâghît. Var och en som överskrider gränsen och trotsar Allâh är en Tâghût.

Allâh (ta´âlâ) sade:

لاَ إِكْرَاهَ فِي الدِّينِ قَد تَّبَيَّنَ الرُّشْدُ مِنَ الْغَيِّ

Tvång skall inte förekomma i religionen. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd.”

Rätt handlande är islam och allt som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förkunnade. Fel är otro och villfarelse. Han (ta´âlâ) sade:

فَمَنْ يَكْفُرْ بِالطَّاغُوتِ وَيُؤْمِن بِاللّهِ

Den som förnekar Tâghût och som tror på Allâh…”

Att förneka Tâghût innebär att man avsvär sig det och anser det vara falskt. Han skall alltså avsvära sig avguderiet. Att tro på Allâh innebär att man bekräftar att Allâh är ens dyrkade och sanne Gud, tror på föreskriften och Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och underkastar sig det. Den som gör det är troende. Därefter sade Han (ta´âlâ):

فَقَدِ اسْتَمْسَكَ بِالْعُرْوَةِ الْوُثْقَىَ لاَ انفِصَامَ لَهَا وَاللّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

… har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Allâh hör allt, vet allt.”

Det vill säga valt en säker tillflykt, nämligen trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh. Den som gör det har tagit tag i en hård knut som inte går upp. Den som tar tag i trosbekännelsen ärligt och håller fast vid den skall erhålla paradiset och lycksaligheten. Trosbekännelsen har ju villkor; Allâh allena skall dyrkas, Han skall lydas och Hans föreskrift skall följas.

Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är den siste profeten och det sista sändebudet. Han är Allâhs sändebud som är sänt till hela världen; alla djinner och alla människor. Alla som ansvarar för sina handlingar är skyldiga att lyda honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och följa hans föreskrift. Ingen får låta bli att följa den. Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift har avskaffat alla tidigare föreskrifter. Han (ta´âlâ) sade:

قُلْ يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِنِّي رَسُولُ اللّهِ إِلَيْكُمْ جَمِيعًا

Säg: ”Människor! Jag är Allâhs sändebud, [utsänd] till er alla.”3

Innan det sade Han (subhânah):

فَالَّذِينَ آمَنُواْ بِهِ وَعَزَّرُوهُ وَنَصَرُوهُ وَاتَّبَعُواْ النُّورَ الَّذِيَ أُنزِلَ مَعَهُ أُوْلَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ

De som tror på honom och ärar honom och stöder honom och låter sig ledas av det ljus som åtföljer honom – dem skall det gå väl i händer.”4

وَمَن يَكْفُرْ بِهِ مِنَ الأَحْزَابِ فَالنَّارُ مَوْعِدُهُ

Sådana har en sann tro på detta [vittnesbörd]; men den som tillhör [andra] samfund och som bestrider dess sanning är kallad till ett möte med Elden.”5

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade i den autentiska hadîthen:

Jag svär vid Honom i Vars hand min själ är att det varken finns en jude eller en nasaré från det här samfundet som hör talas om mig och sedan dör utan att ha trott på det som jag har blivit sänd med, utan att han hamnar i Elden.”1

Det finns många liknande verser och hadîther kring det. De lärda är enade om att ingen från detta samfund får lämna Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift och att den som tycker annorlunda är otrogen.

1Muslim (153).

116:36

22:256

37:158

47:157

511:17