Juden Ka´b bin al-Ashraf var från Tayyi’ och hans moder var från Banûn-Nadhîr. Han brukade besvära Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och flörta med de troende kvinnorna i sina dikter. Efter slaget vid Badr reste han till Makkah och eggade dess befolkning mot Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och de troende. Då uppmanade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) muslimerna att döda honom och sade:

”Vem tar hand om Ka´b bin al-Ashraf? Han har besvärat Allâh och Hans sändebud.”

Män från Ansâr och stammen Aws anmälde sig frivilligt. De var Muhammad bin Maslamah, ´Abbâd bin Bishr bin Waqsh, Abû Nâ’ilah (som hette Silkân bin Salâmah bin Waqsh och som var Ka´b bin al-Ashrafs di-broder), al-Hârith bin Aws bin Mu´âdh och Abû ´Abs bin Djabr. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät dem lura honom på alla sätt och vis och frigjorde dem från synd. En natt begav de sig till hans hus och bad honom komma ned. De började tala med honom på ett sätt som gav ett intryck att de syftade på Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). I takt med att han började känna sig bekväm med dem dödade de honom.

De återvände sent på natten. Det var fullmåne den natten. När de kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stod han och bad. Efter att ha avslutat bönen bad han för dem. al-Hârith bin Aws hade råkat bli skadad av sina kollegors svärd varvid profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) spottade på hans sår så att han tillfrisknade omedelbart. Morgonen därpå började judarna tala om mordet. Där och då gav han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sitt tillstånd att de bekrigas.