43. Kapitel om den som inte nöjer sig med svordom vid Allâh

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Svär inte vid era fäder. Den som svär vid Allâh får tala sanning. Den som det svärs för vid Allâh får nöja sig. Den som inte nöjer sig tillhör inte Allâh.”1

Rapporterad av Ibn Mâdjah med en god kedja.

FÖRKLARING

Med den här rubriken vill författaren klargöra att det är obligatoriskt att nöja sig med svordomen ehuru man misstänker personens pålitlighet eller kanske till och med vet att han ljuger eller är anklagad för lögn. Trots det måste han nöja sig med den föreskrivna domen och behagas av den. Ty människor kan bara gå efter det uppenbara. På samma sätt kan domaren inte göra något annat vid brist på bevis än att gå efter de frommas vittnesbörd eller den anklagades svordom.

1 – Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Svär inte vid era fäder. Den som svär vid Allâh får tala sanning. Den som det svärs för vid Allâh får nöja sig. Den som inte nöjer sig tillhör inte Allâh.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd svordomar vid fäder, mödrar och alla andra skapelser. De brukade svära vid dem i början av islam och när de först hade utvandrat till al-Madînah. Därefter förbjöds de göra det. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som svär vid Allâh får tala sanning.”

Det är obligatoriskt för personen som svär vid Allâh att tala sanning och inte ljuga. Därför sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Den som svär och ljuger skall träffa Allâh (ta´âlâ) arg.”2

Det är förbjudet att svära vid Allâh och ljuga och framför allt under dispyter och när det handlar om att beröva en muslim på hans rätt. Sålunda står det i en annan hadîth:

”Den som berövar en muslim på hans rättighet via en svordom har dömts av Allâh till Elden och förbjudits paradiset.” De frågade: ”Även om det rör sig om något litet?” Han svarade: ”Även om det rör sig om en dadelkärna.”3

Rapporterad av Muslim.

Det är som sagt obligatoriskt att undvika allt sådant och att endast ta något från sin muslimske broder via ett föreskrivet bevis ur en föreskriven synvinkel för det. Om personen krävs på en svordom så får han se till att inte ljuga.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som det svärs för vid Allâh får nöja sig.”

Detta är poängen med det hela. Han skall alltså nöja sig och behagas. Han har inget annat val därför att det är han som har varit slarvig när han varken bevittnade, skrev eller bevisade. Han får skylla sig själv och nöja sig med den föreskrivna domen. På Domedagen ger Allâh honom hans rätt.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som inte nöjer sig tillhör inte Allâh.”

Detta är ett mycket strävt hot mot den som inte nöjer sig med och tillfredsställs av Allâhs dom.

Kuriosa:

Den som svär lögnaktigt skall ångra sig och ge tillbaka egendomen till dess ägare. Det är hans soning.

1Ibn Mâdjah (2101) och al-Bayhaqî (20512). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh Ibn Mâdjah” (1708).

2al-Bukhârî (2357) och Muslim (138).

3Muslim (137).