43. Den kloke och förlitan på Allâh

1 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh bestämde bestämmelserna 50.000 år innan Han skapade himlarna och jorden.”

2 – Den kloke är ålagd att alltid förlita sig på Honom som tar Sig an försörjningen. Förlitan är trons ordning och går hand i hand med Tawhîd. Förlitan utrotar fattigdomen och inger ett lugn.

3 – Det finns ingen som förlitar sig på Allâh (djalla wa ´alâ) utav ett sunt hjärta så att han litar mer på det som Allâh har garanterat än det som finns i hans hand, utan att Allâh inte lämnar över honom till skapelserna och i stället ger och skänker honom från oanade håll.

4 – Abûd-Dardâ’ sade:

”Uppehället söker tjänaren på samma sätt som döden söker honom.”

5 – Den kloke vet att uppehället har bestämts och att Allâh garanterar för att bevara den till Sina tjänare när de väl blir i behov av det.

6 – al-Fudhayl bin ´Iyâdh sade:

”Tanken om uppehället har aldrig slagit mig.”

7 – Den kloke är ålagd att veta att det som får den inkompetente att uppnå sitt behov är det som hindrar den beslutsamme från det. Därför får den kloke inte sörja för något han längtar efter men inte får det eller det han inte vill ha men drabbas av det. Det jordiska kommer till personen utan möda.

8 – Yamân an-Nadjrânî sade:

”Jag råkade på en munk mitt i ödemarken och jag var hungrig. Jag sade: ”Munk! Har du några rester?” Han gav mig en korg med brödhalvor. Jag åt ur den och gav honom resten. Han sade: ”Ta med dig så att du kan ha på vägen.” Då sade jag: ”Han som har gett mig att äta där det inte finns en människa kommer att ge mig att äta när jag blir hungrig och inte har något.”

9 – Förlitan innebär att skära av banden genom att förkasta skapelsen och endast visa behov av Allâh. Det kan finnas en förmögen person som förlitar sig uppriktigt på Allâh när han ser likadant på fattigdom och rikedom; han tackar när han har och behagas när han inte har. Det kan också finnas en person som inte har något av det jordiska. Han förlitar sig inte på Allâh om han föredrar rikedom framför fattigdom. Denne behagas inte när han är fattig och han tackar inte när han är rik.

10 – Nâfi´ bin Khâlid sade:

”Vi var på besök hos Râbi´ah al-´Adawiyyah och talade om hur man kunde få uppehälle. Hon var tyst medan vi pratade. När vi var klara sade hon: ”Förlorad är den som hävdar att han älskar Honom och sedan misstänker Honom för Hans uppehälle.”