43. Besked om en muslim skall hamna i paradiset eller helvetet

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Vi utgår inte från en muslims handling för att konstatera att han skall till paradiset eller helvetet. Vi både hoppas på det bästa för honom och fruktar för honom. Vi fruktar för syndaren och hoppas att han benådas av Allâh.”

FÖRKLARING

Vi får inte konstatera att någon muslim skall hamna i paradiset eller helvetet, ty vi vet inte vad Allâh skall göra med Sina slavar. Dock gör vi Takfîr på personen som hädar så att han avfaller. Vad beträffar muslimen som begår stora synder som inte är otro, så är det upp till Allâh; om Han vill förlåta honom, gör Han det, och om Han vill straffa honom, gör Han det. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag svär vid Allâh att jag är Allâhs sändebud och jag vet inte vad som skall hända med mig.”1

Med det sagt har vi än mindre rätt att konstatera att någon skall till paradiset. Det enda undantaget är personen som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har sagt skall hamna i paradiset, liksom de tio som har blivit lovade paradiset, Thâbit bin Qays bin Shimmâs och den epileptiska kvinnan (radhiya Allâhu ´anhum). Vad alla andra beträffar, så hoppas vi på det bästa och paradiset för de rättfärdiga samtidigt som vi fruktar för de syndiga och låter Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) ta hand om dem.

1al-Bukhârî (3929).