43. Ahl-us-Sunnah och makthavarna

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

at-Ta´lîqât al-Latîfah ´alâ Usûl-is-Sunnah al-Munîfah, sid. 112

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

Ledarna och de troendes ledare skall lyssnas på och lydas oavsett om de är fromma eller syndiga. Den som tar sig an kalifatet, enar människorna kring sig och godkänns av dem och den som tar makten över dem med våld så att han blir en kalif kallas för de troendes ledare.

FÖRKLARING

Detta är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm. Så bemöter de muslimska makthavare, oavsett om de är högsta makthavare i landet, som kaliferna var i islams begynnelse, eller guvernörer i provinser. De är fortfarande de troendes ledare och guvernörer i provinser. Alla medborgare måste lyda dem inom det som är tillåtet. Det är obligatoriskt att bistå dem om allt gott och be för dem i alla lägen. Det är förbjudet att revoltera mot dem. Deras befallningar ska uppfyllas i alla fall så länge de är tillåtna. Medborgarna ska akta sig för att skilja sig från dem och vända sig mot dem, ty det splittrar muslimerna och medför kaos, ärekränkning, blodbad och plundring. Folk kommer att vända sig mot varandra, vilket är allom bekant. Vi hör ju följderna av revolutioner, störtningar av guvernörer och dylika, ovisa företeelser. Följderna är plundring, död och kaos. Den svage dödas, hans egendom beslagtas och hans heder kränks. På grund av kuppförsök uppstår kaos.