43. Abû Bakrs ljusa hustru

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 96

Sammanfattningsvis måste alla kvinnor täcka sig med ytterplagg när de går utomhus. Någon skillnad mellan fria kvinnor och slavinnor finns alltså inte. Därtill får kvinnan visa sitt ansikte och sina händer. Det gjorde kvinnorna på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid och han godkände det. Det kan vara givande att citera Salafs rapporteringar som konkretiserar att sådan var praxisen även efter profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död. Härmed lyder några:

1 – Qays bin Abî Hâzim sade:

”Jag och min fader var på besök hos Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh). Han var ljus och smal. Vid sig hade han Asmâ’ bint ´Umays som fläktade honom. Hon var en ljus kvinna med tatuerade händer. Liksom berber tatuerade de henne under den förislamiska tiden. Två hästar presenterades och han godkände dem. Han lät mig rida den ena och min fader den andra.”1

1at-Tabarî i ”Tahdhîb-ul-Âthâr”, Ibn Sa´d och at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Kabîr” som saknar frasen:

”Liksom berber tatuerade de henne under den förislamiska tiden.”

Berättarkedjan är autentisk.