42. Kapitel om Allâhs (ta´âlâ) ord ”Sätt därför inte medgudar vid Allâhs sida, då ni vet”

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ الأَرْضَ فِرَاشاً وَالسَّمَاء بِنَاء وَأَنزَلَ مِنَ السَّمَاء مَاء فَأَخْرَجَ بِهِ مِنَ الثَّمَرَاتِ رِزْقاً لَّكُمْ فَلاَ تَجْعَلُواْ لِلّهِ أَندَاداً وَأَنتُمْ تَعْلَمُونَ

”Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte medgudar vid Allâhs sida, då ni vet.”1

2 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Medgudar är avguderiet som är otydligare än den svarta myran på den svarta stenen i nattens mörker. Det går ut på att säga ”Jag svär vid Allâh och vid ditt liv och mitt liv”, ”Hade det inte varit för hunden skulle tjuvarna kommit till oss”, ”Det är som Allâh och du vill” och ”Om det inte hade varit för Allâh och honom”. Blanda inte in någon annan. Allt det är avguderi vid Allâhs sida.”

Rapporterad av Ibn Abî Hâtim.

3 – ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som svär vid någon annan än Allâh har hädat eller avgudat.”2

Rapporterad av at-Tirmidhî som sade att den är god och al-Hâkim som autentiserade den.

4 – Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Hellre svär jag vid Allâh och ljuger än vid någon annan och talar sanning.”

5 – Hudhayfah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Säg inte ”Det är som Allâh och han vill”. Säg istället ”Det är som Allâh vill och därefter som han vill”.”3

Rapporterad av Abû Dâwûd med en autentisk berättarkedja.

6 – Det rapporteras att Ibrâhîm an-Nakha´î hatade frasen ”Jag söker skydd hos Allâh och dig” och tillät frasen ”Jag söker skydd hos Allâh och därefter hos dig”. Han tillät även frasen ”Om det inte hade varit för Allâh och därefter honom” till skillnad ifrån ”Om det inte hade varit för Allâh och honom”.

FÖRKLARING

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

الَّذِي جَعَلَ لَكُمُ الأَرْضَ فِرَاشاً وَالسَّمَاء بِنَاء وَأَنزَلَ مِنَ السَّمَاء مَاء فَأَخْرَجَ بِهِ مِنَ الثَّمَرَاتِ رِزْقاً لَّكُمْ فَلاَ تَجْعَلُواْ لِلّهِ أَندَاداً وَأَنتُمْ تَعْلَمُونَ

”Han som har skapat jorden som en viloplats för er och rest himlen som ett valv och låtit vatten strömma från skyn och därmed frambringat frukter för er försörjning. Sätt därför inte medgudar vid Allâhs sida, då ni vet.”4

I det här kapitlet vill författaren (rahimahullâh) varna människorna för att sätta medgudar vid Allâhs sida. En medgud är en jämlike och vederlike. Allâh kallar gudar som gravar, träd och himlakroppar för ”vederlikar” eftersom människorna dyrkar dem vid Allâhs sida. Om man tillber saken, ber den om hjälp, frågar den om något eller tror att den kan gagna eller skada så kallas den för ”vederlike”. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَأَنتُمْ تَعْلَمُونَ

”… då ni vet.”

Det vill säga då ni vet att Han är Skaparen, Försörjaren och den sanne Guden (subhânahu wa ta´âlâ). Han sade när Han fördömde vissa människor:

وَمِنَ النَّاسِ مَن يَتَّخِذُ مِن دُونِ اللّهِ أَندَاداً يُحِبُّونَهُمْ كَحُبِّ اللّهِ

”Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Allâhs sida och ägnar dem en sådan kärlek som [bör] ägnas Allâh.”5

Syftet med det hela är att mana människorna till att dyrka Allâh (ta´âlâ) allena. Han är den ende sanne Guden som har rätt att dyrkas. Han (ta´âlâ) sade:

وَإِلَهُكُمْ إِلَهٌ وَاحِدٌ لاَّ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الرَّحْمَنُ الرَّحِيمُ

”Er Gud är den Ende; det finns ingen annan sann gud än Han, den Nåderike, den Barmhärtige.”6

وَمَن يَدْعُ مَعَ اللَّهِ إِلَهًا آخَرَ لَا بُرْهَانَ لَهُ بِهِ فَإِنَّمَا حِسَابُهُ عِندَ رَبِّهِ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الْكَافِرُونَ

”Den som vid sidan av Allâh åkallar en annan gudom – för vars [existens] han saknar bevis – skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå de otrogna väl!”7

2 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Medgudar är avguderiet som är otydligare än den svarta myran på den svarta stenen i nattens mörker. Det går ut på att säga ”Jag svär vid Allâh och vid ditt liv och mitt liv”, ”Hade det inte varit för hunden skulle tjuvarna kommit till oss”, ”Det är som Allâh och du vill” och ”Om det inte hade varit för Allâh och honom”. Blanda inte in någon annan. Allt det är avguderi vid Allâhs sida.”

Rapporterad av Ibn Abî Hâtim.

Ibn ´Abbâs tolkade allt det omnämnda som avguderi. Han menade att det innefattas av det mindre avguderiet. Mindre avguderi inkluderar medgudar. Värre än så är att tillbe statyer och stenar. Det är större avguderi. Man bör lägga på minnet att dolt avguderi (det vill säga mindre avguderi) leder till större avguderi. Han tog upp det för att människorna skulle hålla sig borta från bådadera. När det sades till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ”Det är som Allâh och du vill” sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Har du gjort mig till en vederlike vid Allâhs sida? Säg: ”Det är som Allâh allena vill”.”8

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ansåg alltså att han gjordes till Allâhs vederlike när mannen sade till honom ”Det är som Allâh och du vill”. Därför är det obligatoriskt att undvika sådana och liknande fraser, ty konjunktionen ”och” tyder på likställdhet. Detsamma gäller frasen ”Om det inte hade varit för ankorna eller hunden i hemmet skulle människorna i hemmet inte varit medvetna om främlingen”. Det är fel. Säg istället ”Om det inte hade varit för Allâh och därefter ankorna”. Det är bara Allâh som skapar orsakerna. En människa skall inte förlita sig på orsakerna; hon skall förlita sig på Allâh allena. Således skall orsakerna varken nämnas ensamma eller ackompanjerade med ”och”, utan med ”därefter”. Ett annat exempel är frasen ”Om det inte hade varit för honom skulle han drunknat”. Det är fel. Säg istället ”Om det inte hade varit för Allâh och därefter honom skulle han drunknat”.

3 – ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som svär vid någon annan än Allâh har hädat eller avgudat.”9

Rapporterad av at-Tirmidhî som sade att den är god och al-Hâkim som autentiserade den.

Det skall egentligen vara Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) som återberättade det. Tvekan i hadîthen kan antingen vara från Ibn ´Umar eller också från någon annan återberättare. Betydelsen är dock densamma. Den som svär vid någon annan än Allâh högaktar denne och anser att denne är berättigad till svordomen. Svordomen tillkommer däremot endast Allâh eftersom bara Han känner till det hemliga och dolda.

Förr i tiden brukade araberna svära vid fäder och högaktade personligheter. Det var även tillåtet i början av islams era. Med tiden förbjöd och varnade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för det. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Svär inte vid era fäder, era mödrar eller vederlikarna.”10

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som svär får svära vid Allâh eller tiga.”11

Imâm Ahmad rapporterade via ´Umar att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som svär får svära vid Allâh eller tiga. Den som svär vid någon annan än Allâh har avgudat.”

Det är som sagt ´Umars formulering.

Handlingen är mindre avguderi. Den kan emellertid vara ett större avguderi om personen anser att den som han svär vid besitter status, förfogar över skapelsen och förtjänar att dyrkas vid sidan av Allâh. Annars är den ett mindre avguderi. Således rapporteras det att de brukade svära vid sina fäder i början av islams era. Men för att de skulle kunna glorifiera Tawhîd, högakta Allâh och förebygga allt som leder till avguderi blev de förbjudna det med tiden.

4 – Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Hellre svär jag vid Allâh och ljuger än vid någon annan och talar sanning.”

Ty det är avguderi att svära vid någon annan än Allâh och synd att svära vid Allâh och ljuga. Avguderi är ju värre än synd. Avguderiets sort är farligare än syndens sort. Trots det är även lögn förbjuden.

5 – Hudhayfah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Säg inte ”Det är som Allâh och han vill”. Säg istället ”Det är som Allâh vill och därefter som han vill”.”12

Rapporterad av Abû Dâwûd med en autentisk berättarkedja.

Konjunktionen ”och” tyder på likställdhet. Till följd därav är det inte tillåtet att säga så. Det är däremot tillåtet att säga ”därefter” eftersom det anvisar en skillnad. Det är dock bäst att säga ”Det är som Allâh allena vill”.

6 – Det rapporteras att Ibrâhîm an-Nakha´î hatade frasen ”Jag söker skydd hos Allâh och dig” och tillät frasen ”Jag söker skydd hos Allâh och därefter hos dig”. Han tillät även frasen ”Om det inte hade varit för Allâh och därefter honom” till skillnad ifrån ”Om det inte hade varit för Allâh och honom”.

Det är inte tillåtet att säga ”Jag söker skydd hos den och den personen” eller ”Jag söker skydd hos Allâh och den och den personen”. Säg istället ”Jag söker skydd hos Allâh”. Det är en fullkomlig Tawhîd. Muslimen är skyldig att måna om fullkomlig Tawhîd och tro och undvika all form av avguderi. Han måste också avstå från alla synder därför att de drar ned på Tawhîd, tron och övertygelsen.

Kuriosa:

Hadîthen ”Jag svär vid min fader att han har lyckats”13 utspelade sig i början av islam innan det blev förbjudet att säga så.

Det är inte tillåtet att säga ”Om det inte hade varit för Allâh och därefter Hans profet skulle vi inte varit vägledda”.

Hadîthen ”Han kommer bara att vara rädd för Allâh och vargen”14 hamnar inte under det här ämnet. Det är tillåtet.

Det är inte tillåtet att säga ”Jag frågar dig vid ditt samvete” eller ”Jag frågar dig vid förvaltarskapet” om syftet är att svära vid dem. Annars är det tillåtet.

Det är tillåtet att säga ”Jag ber om Allâhs skydd mot dig”. När en kvinna sade så till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade han till henne:

”Du har sökt skydd av en Väldig.”15

Därefter skilde han sig från henne.

Om en person blir väl bemött av en annan och säger till honom att han är den störste räddaren, så beror allt på avsikten. Det är bättre att säga ”Om det inte hade varit för Allâh och därefter dig”. Frasen ”Du är den störste räddaren” kan nämligen orsaka misstankar.

12:22

2Abû Dâwûd (3251), at-Tirmidhî (1535) och Ahmad (6072). Autentisk enligt al-Albânî i ”al-Irwâ’” (2561).

3Abû Dâwûd (4980), Ahmad (23313) och Ibn Abî Shaybah (2669). Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Silsilah as-Sahîhah” (137).

42:22

52:165

62:163

723:117

8Ahmad (1839), al-Bukhârî i ”al-Adab al-Mufrad” (783) och at-Tabarânî (13005). Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Silsilah as-Sahîhah” (139).

9Abû Dâwûd (3251), at-Tirmidhî (1535) och Ahmad (6072). Autentisk enligt al-Albânî i ”al-Irwâ’” (2561).

10Abû Dâwûd (3248) och an-Nasâ’î (3769). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (7249).

11al-Bukhârî (2679) och Muslim (1646).

12Abû Dâwûd (4980), Ahmad (23313) och Ibn Abî Shaybah (2669). Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Silsilah as-Sahîhah” (137).

13Muslim (11).

14al-Bukhârî (3852).

15al-Bukhârî (5254).