42. Inga splittringar och grupperingar i islam

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Fadhl-il-Islâm, ss. 65-66

Det kan också handla om läror, som de lärdes rättsskolor i form Hanafiyyah, Mâlikiyyah, Shâfi´iyyah, Hanâbilah och Dhâhiriyyah. Vi får inte lov att förhålla oss fanatiskt till någon av dem. Vi ska anamma bevisen och rätta oss efter bevisen, oavsett om det är vår imam eller någon annan som står för beviset. Alla Ahl-us-Sunnahs lärde är imamer. Abû Hanîfah är vår imam. ash-Shâfi´î, Mâlik och Ahmad är våra imamer. Vi splittrar oss inte för att en är Hanafî och en annan är Hanbalî. Vi följer bevisen. När beviset uppenbaras, följer vi det oavsett om det är min imam eller din imam som lägger fram det. Vi förhåller oss inte fanatiskt till någon imams åsikt eller till någon imams rättsskola – vi håller oss till sanningen.

Detsamma gäller metodiker, däribland Sûfiyyahs metodik. Sûfiyyah har flera metodiker. Varje gren har sin metodik och sin klerk. De förhåller sig fanatiskt till dessa sakfrågor. Naqshbandiyyah, Tîdjâniyyah, Burhâniyyah, Qâdiriyyah och så vidare. De har många metodiker. Islam, däremot, saknar grupperingar. Islam är ett. Muslimerna är bröder. Det finns inga Naqshbandiyyah, Qâdiriyyah eller Burhâniyyah. Allt sådant hör till Satans list mot muslimerna. Muslimerna är ålagda att vara en enda grupp och efterleva Qur’ânen, Sunnah och sina rättfärdiga Salafs metodik.

Enligt Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) hör det omnämnda till “den förislamiska tidens drag”:

“Den som stoltserar med den hedniska tidens drag får bita i sin faders ollon – och säg det inte abstrakt!”1

Även om Utvandrarna och Hjälparna var två föreskrivna benämningar, var det inte tillåtet att stoltsera med någondera. Utvandrarna och Hjälparna var bröder och en enda grupp. Vi skiljer inte på dem såtillvida att vi associerar oss med vissa och utelämnar andra. Alla är de våra bröder.

1Ahmad (5/136).