42. Domen för den som dör i självförsvar

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Och om han blir dödad medan han försvarar sig själv och sin egendom, uppnår han förhoppningsvis martyrium. Så har det nämnts i hadîtherna och rapporteringarna. De befaller endast självförsvar och inte att angriparen skall dödas eller följas. Han får inte heller släcka hans liv om han faller ned eller såras. Han får inte heller döda honom eller tillämpa föreskriven bestraffning på honom om han tillfångatar honom. Han skall istället ta honom till myndigheten och låta den döma honom.”

FÖRKLARING

Det baseras på hadîthen från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”En man kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Vad tycker du jag skall göra om en man vill ta min egendom?” Han sade: ”Ge den inte till honom.” Han frågade: ”Om han bestrider mig då?” Han svarade: ”Bestrid honom.” Han frågade: ”Om han dödar mig då?” Han svarade: ”Då är du martyr.” Han frågade: ”Om jag dödar honom då?” Han svarade: ”Då hamnar han i Elden.”1

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

”Den som dödas för att ha försvarat sig själv är martyr. Den som dödas för att ha försvarat sin egendom är martyr. Den som dödas för att ha försvarat sin religion är martyr.”2

Det är inte tillåtet att döda deras sårade, följa efter deras desertörer, ta deras kvarlevor i krigsbyte eller tillfångata deras kvinnor – ty de är muslimer.

1Muslim (140).

2Abû Dâwûd (4772), at-Tirmidhî (1421) och an-Nasâ’î (4094). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb (1411).