42. De ursäktar sina egna och varnar för Ahl-us-Sunnah

Sayf-ul-Islâm ´Abdullâh al-Gharîb

ar-Radd al-Muhabbar, sid. 190-191

Godkänt arbete av ´Allâmah Ahmad bin Yahyâ an-Nadjmî (d. 1429)

42 – Måhända att al-Ikhwân al-Muslimûn på Arabiska halvön och i Gulfländerna, som har studerat böcker som ”Kitâb-ut-Tawhîd”, ”Kashf-ush-Shubuhât” och ”al-Usûl ath-Thalâthah”, fördömer vissa innovationer och hedniska drag så länge de inte härrör från gruppens stormän och ikoner. Avvisar de också dem?

Faktum är att när deras avvikelser tas upp, ursäktar de dem med ursäkter som ”kanske menade han något annat”, ”måhända har han ångrat sig”, ”han har goda sidor och han har gagnat muslimerna”, ”han är martyr vars ena fot kanske redan är i paradiset” eller ”han är imam”. Det är också möjligt att de säger att man inte ska nämna några namn eller de döda och argumenterar med irrelevanta hadither. Deras syfte är inget annat än att skydda gruppens stormän. Samtidigt glömmer de bort profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Låt honom komma in. Så dålig han är!”1

”Låt honom vara. Från hans sort skall det uppstå ett folk; ni kommer att se ned på er bön sett till deras bön, er fasta sett till deras fasta, er läsning sett till deras läsning. De tränger igenom religionen liksom pilen tränger igenom bytet.”2

Likaså varnade han för Khawâridj, Antikrist och den tunnbente man som ska riva Ka´bah vid namn, egenskaper och prövningar. Lägg till det al-Ikhwân al-Muslimûn nämner emellertid sina meningsmotståndare Ahl-us-Sunnah som avvisar dem och de varnar för dem vid namn.

1Ahmad (6/38), al-Bukhârî (6032) och Muslim (2591).

2al-Bukhârî (7432) och Muslim (1064).