41. Tron stiger och sjunker

Till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm hör att tron stiger och sjunker. Detta bevisas i Qur’ânen och Sunnah. Allâh (ta´âlâ) sade i Qur’ânen:

لِيَزْدَادُوا إِيمَانًا مَّعَ إِيمَانِهِمْ

”Så att deras tro skall växa sig allt starkare.”1

Dessutom sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om kvinnorna:

”Jag har inte sett någon med ofullkomligare förstånd och religion som får en skarpsinnig man att förlora förståndet som ni.”2

Versen bekräftar den ökade tron medan hadîthen bekräftar den reducerade.

Båda bevisen bevisar att tron stiger då de antyder att den även sjunker och vice versa. Ökning och minskning är sammanbundna och oskiljaktiga.

Det har bekräftats från följeslagarna att tron stiger och sjunker. Det är inte känt att någon tyckte annorlunda. Majoriteten av Salaf hade denna åsikt. Ibn ´Abdil-Barr sade:

”Att tron stiger och sjunker är något de lärda inom Hadîth, Fiqh och utslag världen över delar som dogm. Det har nämnts två rapporteringar från Mâlik kring minskningen. En är passiv medan en annan stämmer överens med de andra.”

Två grupper skilde sig från denna princip:

1 – Murdji’ah. De hävdar att tron består enkom av hjärtats godkännande. De påstår att hjärtans godkännande är likartad. Enligt dem har den syndige och den fromme en likadan tro.

2 – Mu´tazilah och Khawâridj. De utesluter stora syndare ur tron. Enligt dem antingen förblir hela tron eller också försvinner hela tron. Den varierar alltså inte.

Båda dogmerna fälls av Uppenbarelsen och intellektet. Uppenbarelsens bevis har redan angivits. Och angående intellektet, avvisas Murdji’ahs dogm på följande vis:

1 – Deras dogm avvisas av Qur’ânen och Sunnah som konstaterar att både tal och handling tillhör tron.

2 – Trons likartighet går emot sinnena. Det är allom bekant att hjärtats godtycke beror på kunskap. Kunskapen varierar beroende på hur den återberättas. Det en person återberättar väger inte lika tungt som det två personer återberättar och så vidare. Det en person får reda på via besked väger inte lika tungt som det han får reda på via upplevelse. Alltså varierar övertygelsen, vilket är välkänt. Faktum är att en person kan ibland känna hur hans övertygelse är starkare än annars.

Hur kan en klok människa anse att den fromme som lyder Allâh (ta´âlâ), gör det obligatoriska och rekommenderade, undviker Allâhs förbud och ångrar sig direkt om han syndar har en likadan tro som personen som försummar det Allâh (ta´âlâ) har ålagt honom och faller i Hans förbud utan att häda? Hur kan dessa vara likadana?

Angående Mu´tazilah och Khawâridj, avvisas de på två sätt:

1 – Att stora syndare utesluts ur tron motstrider Qur’ânen och Sunnah. Hur kan man då anse att två personer har lika stark tro om en av dem utför plikterna och undviker synderna medan den andre gör rena motsatsen förutom att han inte hädar?

2 – Låt oss anta att vi utesluter syndaren ur tron. Hur kan man då anse att två personer har lika stark tro om en av dem är måttlig medan den andre överträffar de andra i goda handlingar?

148:4

2al-Bukhârî (304) och Muslim (80).