41 – Kapitel 7 – En detaljerad avvisning av avgudadyrkarnas tvivel

Angående det detaljerade svaret, har Allâhs fiender många invändningar mot sändebudens religion med vilka de försöker hindra människorna från. Till dem hör deras ord:

”Vi dyrkar ingen vid Allâhs sida. Vi vittnar att det inte finns någon som skapar, skänker uppehälle, gagnar eller orsakar skada utom Allâh allena, ingen medhjälpare har Han, och att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varken besitter något som han gynnar sig med eller skadar sig med, för att inte tala om ´Abdul-Qâdir och andra. Däremot är jag en syndare och de rättfärdiga har en särskild ställning hos Allâh och jag ber Allâh genom dem.”

Svara honom då med det som har omnämnts tidigare, nämligen:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot dem som bekräftade det du precis har nämnt. De bekräftade att deras falska gudomar inte hade kontroll över något och att de endast ville uppnå ställning och medling.”

Förklaring

Angående det detaljerade svaret… – Det första svaret var allmänt med vilket samtliga tvivel avvisas. Dessutom finns det detaljerade svar som avvisar varje tvivel för sig. Om avgudadyrkaren säger: ”Vi dyrkar ingen vid Allâhs sida. Vi vittnar att det inte finns någon som skapar, skänker uppehälle, gagnar eller orsakar skada utom Allâh allena, ingen medhjälpare har Han, och att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varken besitter något som han gynnar sig med eller skadar sig med, för att inte tala om ´Abdul-Qâdir – det vill säga Ibn Mûsâ al-Djîlânî. Han hörde till de större asketerna och Sûfiyyah. Han föddes 471 i Djîlân och avled 561 i Bagdad och han följde Hanbalî-rättsskolan – och detta är ingenting annat än Tawhîd!”, skall du veta att detta är ett tvivel som han klär lögnen med. Detta tvivel är dock svagt och värdelöst.

Däremot är jag en syndare… – Detta är fortsättningen på motståndarens tal. Svara honom då med att säga att det han precis har sagt, är ingenting annat än det tillstånd som avgudadyrkarna befann sig i. Trots det, krigade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mot dem och förklarade deras liv, kvinnor och egendomar lovliga att tagas. De hade alltså ingen nytta av denna form av Tawhîd.