41. Ahl-us-Sunnahs bevis är Qur’ânen och Sunnah

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)
at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah al-Yasîrah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah ash-Shahîrah, sid. 49-50

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

39 – Beskådningen är sann i förhållande till de troende – utan omfattning och föreställning.

40 – Som det står i vår Herres skrift:

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاضِرَةٌ إِلَى رَبِّهَا نَاظِرَةٌ

Den Dagen skall ansikten lysas upp av glädje – de får skåda sin Herre.”1

FÖRKLARING

Enligt Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah som färdas på Salafs väg ska de troende beskåda sin Herre på Domedagens samlingsplats. Sedan ska de också se Honom i paradiset. Beskådningen kommer att ske utan omfattning, ty de kan inte omfatta Honom. Allâh (´azza wa djall) sade:

لاَّ تُدْرِكُهُ الأَبْصَارُ وَهُوَ يُدْرِكُ الأَبْصَارَ

Blickarna omfattar Honom inte, men Han omfattar blickarna.”2

Inte heller går det att föreställa sig Beskådningen eftersom bara Allâh (´azza wa djall) har vetskap om dess beskaffenhet.

Ahl-us-Sunnahs bevis för Beskådningen i paradiset är baserade på konkreta verser och autentiska hadîther. Deras bevis är alltså Qur’ânen och Sunnah. I Qur’ânen heter det:

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاضِرَةٌ إِلَى رَبِّهَا نَاظِرَةٌ

Den Dagen skall ansikten lysas upp av glädje – de får skåda sin Herre.”

Den första versen understryker lyckliga ansikten medan den andra åsyftar deras tittning på Allâhs ädla ansikte. En verklig beskådning vill säga. Allâh (ta´âlâ) sade också:

لِّلَّذِينَ أَحْسَنُواْ الْحُسْنَى وَزِيَادَةٌ

De som gör det goda och det rätta skall få det högsta goda – och mer därtill.”3

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förklarade ”det högsta goda” som paradiset och ”mer därtill” som beskådningen av Allâhs ansikte. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

Ni kommer sannerligen att få se er Herre liksom ni ser fullmånen – inga svårigheter kommer ni att få uppleva med att se Honom.”4

Han liknade en beskådning vid en annan och inte Allâh vid fullmånen.

175:22-23

26:103

310:26

4al-Bukhârî (554) och Muslim (633).