40. Följeslagarnas dygder

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Det här samfundets bästa människor efter dess profet är Abû Bakr as-Siddîq, därefter ´Umar bin al-Khattâb och därefter ´Uthmân bin ´Affân. Vi prioriterar dessa tre liksom Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare prioriterade dem enstämmigt.”

FÖRKLARING

Det här kapitlet handlar om följeslagarnas dygder. Följeslagarnas dygder är fastställda i Qur’ânen, Sunnah och muslimernas samstämmighet. Det är bara de vilsna som Khawâridj och Râfidhah som tycker annorlunda. Qur’ânen hyllar dem och klargör deras status och anseende. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَالسَّابِقُونَ الأَوَّلُونَ مِنَ الْمُهَاجِرِينَ وَالأَنصَارِ وَالَّذِينَ اتَّبَعُوهُم بِإِحْسَانٍ رَّضِيَ اللّهُ عَنْهُمْ وَرَضُواْ عَنْهُ وَأَعَدَّ لَهُمْ جَنَّاتٍ تَجْرِي تَحْتَهَا الأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا ذَلِكَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ

”Föregångsmännen, de första av dem som utvandrade och [de första] hjälparna, och de rättsinniga som följde i deras spår – Allâh är nöjd med dem och de är nöjda med Honom: Han har i beredskap för dem lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Detta är den stora, den lysande segern.”1

لَا يَسْتَوِي مِنكُم مَّنْ أَنفَقَ مِن قَبْلِ الْفَتْحِ وَقَاتَلَ أُوْلَئِكَ أَعْظَمُ دَرَجَةً مِّنَ الَّذِينَ أَنفَقُوا مِن بَعْدُ وَقَاتَلُوا وَكُلًّا وَعَدَ اللَّهُ الْحُسْنَى

”De bland er som gav [av vad de ägde] och kämpade före segern kan inte jämställas [med er andra] och står ett steg högre än de som gav och kämpade [först] efteråt, även om Allâh har lovat dem alla det högsta goda.”2

De som skänkte välgörenhet och kämpade innan Erövringen är lovade det högsta goda. De som skänkte välgörenhet och kämpade efter Erövringen är också lovade det högsta goda:

مُّحَمَّدٌ رَّسُولُ اللَّهِ وَالَّذِينَ مَعَهُ أَشِدَّاء عَلَى الْكُفَّارِ رُحَمَاء بَيْنَهُمْ تَرَاهُمْ رُكَّعًا سُجَّدًا يَبْتَغُونَ فَضْلًا مِّنَ اللَّهِ وَرِضْوَانًا سِيمَاهُمْ فِي وُجُوهِهِم مِّنْ أَثَرِ السُّجُودِ ذَلِكَ مَثَلُهُمْ فِي التَّوْرَاةِ وَمَثَلُهُمْ فِي الْإِنجِيلِ كَزَرْعٍ أَخْرَجَ شَطْأَهُ فَآزَرَهُ فَاسْتَغْلَظَ فَاسْتَوَى عَلَى سُوقِهِ يُعْجِبُ الزُّرَّاعَ لِيَغِيظَ بِهِمُ الْكُفَّارَ

”Muhammad är Allâhs sändebud. De som följer honom är oböjligt fasta gentemot de otrogna, men sinsemellan fulla av värme och vänskap. Du ser hur de böjer ryggen och faller ned inför Allâh i tillbedjan och söker Hans nåd och Hans välbehag; i sina ansikten bär de spåren av [de många] nedfallen under bönen. De liknas både i Tora och i Evangeliet vid frön som skjuter skott, varefter [Allâh] ger skotten kraft, så att de växer sig starka och reser sina raka stjälkar till glädje för såningsmännen, men för de otrogna är de en orsak till förargelse.”3

لِلْفُقَرَاء الْمُهَاجِرِينَ الَّذِينَ أُخْرِجُوا مِن دِيارِهِمْ وَأَمْوَالِهِمْ يَبْتَغُونَ فَضْلًا مِّنَ اللَّهِ وَرِضْوَانًا وَيَنصُرُونَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ أُوْلَئِكَ هُمُ الصَّادِقُونَ وَالَّذِينَ تَبَوَّؤُوا الدَّارَ وَالْإِيمَانَ مِن قَبْلِهِمْ يُحِبُّونَ مَنْ هَاجَرَ إِلَيْهِمْ وَلَا يَجِدُونَ فِي صُدُورِهِمْ حَاجَةً مِّمَّا أُوتُوا وَيُؤْثِرُونَ عَلَى أَنفُسِهِمْ وَلَوْ كَانَ بِهِمْ خَصَاصَةٌ وَمَن يُوقَ شُحَّ نَفْسِهِ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ وَالَّذِينَ جَاؤُوا مِن بَعْدِهِمْ يَقُولُونَ رَبَّنَا اغْفِرْ لَنَا وَلِإِخْوَانِنَا الَّذِينَ سَبَقُونَا بِالْإِيمَانِ وَلَا تَجْعَلْ فِي قُلُوبِنَا غِلًّا لِّلَّذِينَ آمَنُوا رَبَّنَا إِنَّكَ رَؤُوفٌ رَّحِيمٌ

”Bland dem [som skall få del av bytet är] de fattiga och utvandrarna som tvingats att lämna sina hem och sin egendom för att söka Allâhs nåd och Hans välbehag och som ger sina bidrag [i kampen] för Allâhs och Hans sändebuds sak. De är de som har en sann och uppriktig [tro]. [Till dem hör också] de som var bofasta i staden och antog tron före [utvandrarnas ankomst, och som] med kärlek bemötte alla som sökte tillflykt hos dem och inte missunnade dem vad de fick ta emot, utan tvärtom gav dem företräde, trots att de själva måste göra uppoffringar. De som värjer sig för girighetens [frestelser] – dem skall det gå väl i händer. De som kommer efter dem ber: ”Herre, ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot [någon] troende bli kvar i våra hjärtan! Herre! Du ömmar, full av barmhärtighet!”4

Följeslagarnas fiender bland Râfidhah och Khawâridj är inte följeslagarnas bröder. Deras hjärtan är fulla av illvilja och hat mot Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. Spåren av denna vidriga illvilja och detta hat som de bär på syns i deras tal och skrifter. De gör Takfîr på följeslagarna, fördömer dem och förtalar dem.

Mâlik använde sig av verserna:

لِيَغِيظَ بِهِمُ الْكُفَّارَ

”… men för de otrogna är de en orsak till förargelse.”

och:

وَالَّذِينَ جَاؤُوا مِن بَعْدِهِمْ يَقُولُونَ رَبَّنَا اغْفِرْ لَنَا وَلِإِخْوَانِنَا الَّذِينَ سَبَقُونَا بِالْإِيمَانِ

”De som kommer efter dem ber: ”Herre, ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot [någon] troende bli kvar i våra hjärtan!”

för att fastställa att de inte har rätt till krigsbyte. Krigsbyte ges endast till människor som ber Allâh vara nöjd med följeslagarna, känner till deras status och ber för dem:

رَبَّنَا اغْفِرْ لَنَا وَلِإِخْوَانِنَا الَّذِينَ سَبَقُونَا بِالْإِيمَانِ

”Herre, ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot [någon] troende bli kvar i våra hjärtan!”

Den som förbannar dem, förtalar dem och gör Takfîr på dem förtjänar inget krigsbyte alls. En sådan person kan till och med häda eftersom Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

لِيَغِيظَ بِهِمُ الْكُفَّارَ

”… men för de otrogna är de en orsak till förargelse.”

Bara de otrogna förargas av dem.

Imâm Ahmad (rahimahullâh) sade:

”… därefter ´Umar bin al-Khattâb, därefter ´Uthmân bin ´Affân.”

al-Bukhârî rapporterade att Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”På profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid brukade vi anse Abû Bakr vara bäst, därefter ´Umar och därefter ´Uthmân. Sedan sade vi inget mer.”5

19:100

257:10

348:29

459:8-10

5al-Bukhârî (3655).