Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Tanbîhât ´alâ Ahkâm takhtassu bil-Mu’minât, s. 47-49

För det första måste den muslimska kvinnans klädsel vara rymlig såtillvida att hon täcker hela kroppen, så att inte främmande män kan se den. Vad anhöriga män beträffar, får hon endast visa för dem det som vanligtvis visas; huvudet, händerna och fötterna.

För det andra måste den vara täckande såtillvida att den inte är avslöjar hennes hud.

För det tredje får den inte vara åtsittande såtillvida att den inte avslöjar hennes former. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Det finns två typer av Eldens folk som jag ännu inte har sett: män med piskor som kosvansar som de slår människor med, och kvinnor som är påklädda men ändå nakna, avvikande och leder andra till avvikelse. Deras huvuden är som lutande kamelpucklar. De kommer inte att få träda in i paradiset och inte heller ska de känna av dess doft som sträcker sig så och så långt.”1

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

“Att de är “påklädda men ändå nakna” har tolkats som att de är iklädda något som inte täcker dem. De är alltså påklädda men i själva verket ändå nakna, som en kvinna som tar på sig en tunn klädnad, som avslöjar hennes hud, eller en åtsittande klädnad, som avslöjar hennes former, däribland hennes bakdel och underarmar. Kvinnans klädsel ska täcka henne, varför varken hennes kropp eller former avslöjas till följd av hennes ogenomskinliga och rymliga klädsel.”2

För det fjärde får den inte efterlikna herrkläder. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannade kvinnor som efterliknar män och män som efterliknar kvinnor. En kvinna efterliknar en man när hon iklär sig ett klädesplagg som är typiskt för män i det samhället. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

“Skillnaden mellan herrkläder och damkläder beror på vad som är lämpligast för de båda könen varefter bådadera påbjuds respektive klädnad. Kvinnor påbjuds täckelse. De ska inte fånga blickar och vara iögonfallande. Således är det inte föreskrivet för kvinnor att höja rösten när de kallar till bön, vallfärdar eller bestiger Safâ och Marwah. Inte heller ska vallfärdande kvinnor klä sig som vallfärdande män. Män ska exempelvis inte täcka sina huvuden eller vara iklädda sina vardagliga och skräddarsydda kläder, såsom skjortor, byxor (سراويل), burnusar eller läderstrumpor… Kvinnan behöver dock inte ändra på sin klädnad eftersom hon är ålagd täckelse. Dock får hon inte vara iklädd Niqâb eller handskar därför att de är både skräddarsydda utmed kroppsdelar och onödiga… Med detta sagt måste det finnas en skillnad mellan herrkläder och damkläder som skiljer männen åt från kvinnorna och att kvinnan klär sig tillräckligt skylande och täckande. Därtill får kvinnor inte klä sig i kläder som till större del utgör herrkläder ehuru de skulle vara täckande, liksom långskjortor som vanligtvis brukas av män i vissa länder. Dessutom förmenas liknande företeelser beroende på förändrade traditioner. Då skillnaden ligger i själva täckelset, ska kvinnor befallas att iklä sig det mer täckande fastän skillnaden mellan de båda framgår annars också. Så om klädseln kombinerar defekt täckelse och liknelse, förmenas den ur båda synvinklarna – och Allâh vet bättre.”3

För det femte får hennes klädsel inte vara förskönad såtillvida att den drar åt sig uppmärksamhet när hon går utomhus.