40. Den kloke och avhållsamheten från vad andra har

1 – Sahl bin Sa´d sade:

”Det kom en man till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Lär mig en handling som får Allâh och människorna att älska mig om jag gör den.” Han svarade: ”Var avhållsam från det världsliga så kommer Allâh att älska dig. Var avhållsam från det som finns hos människorna så kommer människorna att älska dig.”

2 – Den kloke är ålagd att avhålla sig från allt som samtliga människor har helt och fullt och tappa hoppet om dem. Det är en fattigdom att titta efter något vars existens det inte finns något tvivel om. Vad skall man då säga om det vars existens du tvivlar på?

3 – Sa´d bin ´Amârah sade:

”Käre son! Tappa hoppet, ty det är en rikedom. Jag varnar dig för att titta efter det andra har. Det är en fattigdom.”

4 – Den ädlaste mödan är att inte titta efter vad andra har. Den som tittar efter vad andra har saknar rikedom. Den som inte tittar efter vad andra har samlar den yttersta äran. Paradiset till den vars hjärta är fromt och inte blir blind av titta på vad andra har!

5 – Den som önskar att vara fri skall inte längta efter det som han inte har. Längtan är en fattigdom och hopplösheten är en rikedom. Den som längtar nedvärderas och förödmjukas. Den som är belåten blir avhållsam och oberoende.

6 – Ahmad bin Hanbal hörde Ibn-us-Simâk säga:

”Hoppet är ett rep i ditt hjärta och kedjor runt dina fötter. Ta ut hoppet ur ditt hjärta så kommer kedjorna runt dina fötter att lossna.”

7 – Den kloke tittar inte efter vad hans vänner har. Det är en förnedring. Den kloke tappar hoppet om fienden. Det är en räddning.

8 – Hopplösheten sår lugn och ära. Längtan sår trötthet och förnedring. Hur många har inte längtat och tröttat ut sig och förödmjukats utan att uppnå sina mål? Hur många hopplösa har inte vilat ut och förärats och därtill fått det som de ville ha och inte ville ha?

9 – Abû Dja´far sade:

”Att tappa hoppet om det som människorna har är en ära.”