4. Hur länge kan det strykas på läderstrumporna?

Fråga 4: Hur länge kan det strykas på läderstrumporna?

Svar: Den frågan är en av de viktigaste frågorna som människorna behöver förstå. Således kommer jag låta svaret vara längre än frågan.

Strykningen ovanpå läderstrumporna är fastställd i Qur’ânen och Sunnah. Beträffande Qur’ânen, så sade Allâh (ta´âlâ):

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلاةِ فاغْسِلُواْ وُجُوهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُواْ بِرُؤُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَينِ

”Troende! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.”1

Versen kan läsas som:

وَأَرْجُلِكُمْ

”… och fötterna…”

I det här fallet är fötternaوَأَرْجُلِكُمْ en additiv konjunktion till huvudenبِرُؤُوسِكُم, vilket innebär att de skall strykas. Den kan också läsas som:

وَأَرْجُلَكُمْ

”… och fötterna…”

I det här fallet är fötternaوَأَرْجُلَكُمْ en additiv konjunktion till ansiktenaوُجُوهَكُمْ, vilket innebär att de skall tvättas. Utmed de två läsningarna så kan fötterna antingen tvättas eller också strykas. Sunnah har klargjort när de skall tvättas och när de skall strykas. De skall tvättas när de är bara och strykas när de är täckta med läderstrumpor och dylikt.

Vad beträffar Sunnah, så har handlingen rapporterats via många håll från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De lärda anser att den har rapporterats från många håll. Poeten sade:

Till de mångtaliga hadîtherna hör ”Den som ljuger”

”Den som bygger en moské för Allâhs sak och räknar med belöning”

Synen, Medlingen och Dammen

Strykningen ovanpå läderstrumporna med flera

Handlingen har alltså rapporterats via mångtaliga håll från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det är bättre för personen som har tagit på dem i ett rent tillstånd att stryka ovanpå dem än att ta av dem och tvätta fötterna. När al-Mughîrah bin Shu´bah (radhiya Allâhu ´anh) gick ned för att ta av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läderstrumpor i samband med hans tvagning sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Låt dem vara. Jag tog på dem i ett rent tillstånd” och strök ovanpå dem.

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

Strykningen ovanpå läderstrumporna har flera villkor:

Det första: De skall tas på efter en fulländad rening efter den mindre eller större orenheten. Det är inte giltigt att stryka på dem om de tas på i ett orent tillstånd.

Det andra: De skall strykas inom strykningens tidsfrist, vilket kommer att förklaras.

Det tredje: De får endast strykas i samband med den mindre reningen, det vill säga tvagningen. Om man är ålagd att bada så måste man ta av dem och tvätta hela kroppen. Därav går det inte att stryka på läderstrumporna efter utlösning. Safwân bin ´Assâl (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade befalla oss när vi var resenärer att inte ta av oss våra läderstrumpor i tre dagar frånsett efter utlösning.”

Rapporterad av an-Nasâ’î, at-Tirmidhî och Ibn Khuzaymah.

Dessa är de tre villkoren för strykningen över strumporna.

Gällande tidsfristen, så varar den ett dygn för den boende och tre dygn för resenären. Antalet böner spelar ingen roll. Det är tiden som spelar roll. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tidsbegränsade strykningen vid ett dygn för den boende och tre dygn för resenären. Ett dygn motsvarar tjugofyra timmar och tre dygn motsvarar sjuttiotvå timmar.

När börjar tidsfristen gälla? Den börjar från och med den första strykningen. Den börjar inte från och med att läderstrumporna tas på eller första gången tvagningen bryts efter att de har tagits på. I Sharî´ah nämns ordet ”strykningen” och strykningen kan inte implementeras om den inte har ägt rum. Strykningen måste alltså först äga rum, något den inte gör förrän den första strykningen. Tjugofyra timmar efter den första strykningen upphör den boendes tidsfrist och sjuttiotvå timmar efter den första strykningen upphör resenärens tidsfrist. Jag kommer ge ett exempel som förtydligar ytterligare:

En person renar sig till Fadjr. Därefter tar han på sig läderstrumporna. Därefter behåller han sitt rena tillstånd och ber Dhuhr och ´Asr. Efter ´Asr, 17:00, renar han sig till Maghrib och stryker ovanpå läderstrumporna. I det här fallet får han stryka fram till 17:00 dagen därpå. Om han skulle stryka 16:45 nästa dag och förbli ren så att han ber Maghrib och ´Ishâ’, så har han under den här perioden bett Dhuhr, ´Asr, Maghrib och ´Ishâ’ under den första dagen och Fadjr, Dhuhr, ´Asr, Maghrib och ´Ishâ’ under den andra dagen. Han har alltså bett nio böner. Poängen ligger nämligen inte i antalet böner, vilket många lekmän har förstått. De säger att strykningen gäller endast under de fem obligatoriska bönerna. Det saknar grund. Sharî´ah har tidsbegränsat handlingen vid ett dygn och den börjar från och med den första strykningen.

Från exemplet vet du också att strykningen efter tidsfristen är ogiltig och avvärjer inte det orena tillståndet. Men om man stryker innan tiden går ut och sedan förblir ren efter tidsfristen, så har tvagningen inte brutits. Hans rena tillstånd gäller till dess att det bryts av en tvagningsbrytande faktor. Åsikten som säger att tvagningen bryts med tidsfristens slut saknar bevis. Tidsfristens slut innebär att möjligheten till strykningen upphör, inte att tvagningen bryts. I och med att det är strykningen, och inte reningen, som är tidsbegränsad, så finns det inget bevis för att reningen upphör när tidsfristen går ut. Den här personen har alltså tvått sig korrekt utmed Sharî´ah-enliga bevis. Om sådant är fallet, så kan vi inte säga utan Sharî´ah-enliga bevis att hans tvagning har brutits. Det finns inga bevis för att tvagningen bryts när tidsfristen går ut. Alltså förblir det rena tillståndet till dess att det bryts av en tvagningsbrytande faktor som är fastställd i Qur’ânen, Sunnah eller samstämmigheten.

Apropå resenären, så kan han stryka i tre dygn som motsvarar sjuttiotvå timmar. Den börjar gälla från och med den första strykningen. Således säger Hanâbilahs lärda (rahimahumullâh) att personen som tar på sig läderstrumporna i sin hemstad, bryter tvagningen i sin hemstad, börjar resa och sedan gör sin första strykning under resan skall stryka i egenskap av en resenär. Detta bevisar att åsikten som säger att tidsfristen börjar från och med att tvagningen bryts är svag.

Strykningen slutar gälla när tidsfristen går ut och när läderstrumporna tas av. Strykningen slutar gälla när läderstrumporna tas av medan det rena tillståndet kvarstår. Beviset för att avtagna läderstrumpor bryter strykningen är Safwân bin ´Assâls hadîth:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade befalla oss när vi var resenärer att inte ta av oss våra läderstrumpor i tre dagar frånsett efter utlösning.”

Det bevisar att strykningen bryts när de strukna läderstrumporna tas av. Det betyder att han inte kan ta på dem igen och stryka på dem en andra gång. I det här fallet måste han två sig helt och fullt och tvätta fötterna. Men om han tar av sig dem så är han fortfarande ren. Det rena tillståndet upphör inte bara för att det strukna tas av. Ty den här personen har tvått sig korrekt utmed Sharî´ah-enliga bevis. Om sådant är fallet, så kan vi inte säga utan Sharî´ah-enliga bevis att hans tvagning har brutits. Det finns inget bevis för att tvagningen bryts när det strukna tas av. Det enda som bevisas är att strykningen slutar gälla när det strukna tas av. Det innebär som sagt att det inte kan strykas förrän personen tvår sig till fullo och tvättar fötterna. Utmed det förblir tvagningen i princip i enlighet med Sharî´ah-enliga bevis till dess att motsatsen bevisas. Så länge motsatsen inte bevisas så gäller tvagningen. Detta är enligt mig den korrekta åsikten.

15:6