Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

I´ânat-ul-Mustafîd bi Sharh Kitâb-it-Tawhîd, s. 91

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Allâh (´azza wa djall) sade:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

”Allâh förlåter inte att det avgudas med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

FÖRKLARING

Detta är ett intygat besked från självaste Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Det bevisar avguderiets allvar. Trots att Allâhs nåd når allting, förlåter Han inte avgudadyrkaren. Avgudadyrkaren nås inte av Hans nåd på grund av hans enorma synd. Den som dör i egenskap av avgudadyrkare förlåts inte av Honom. Det bevisar som sagt avguderiets allvar.

Om avguderiet är såhär allvarligt, är det obligatoriskt att undvika det ytterst mycket. Alla synder frånsett avguderi kan förlåtas och är föremål för förlåtelse. Avguderi kan dock inte undvikas utan kunskap om det och dess fara. En annan vers säger:

إِنَّهُ مَن يُشْرِكْ بِاللّهِ فَقَدْ حَرَّمَ اللّهُ عَلَيهِ الْجَنَّةَ وَمَأْوَاهُ النَّارُ وَمَا لِلظَّالِمِينَ مِنْ أَنصَارٍ

”Allâh har förbjudit paradiset för den som avgudar med Honom och Elden skall bli hans sista hemvist. För de orättvisa finns ingen hjälpare.”2

Avgudadyrkaren kan alltså varken smaka paradisets smak eller känna dess doft. En tredje vers säger:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ إِنَّمَا الْمُشْرِكُونَ نَجَسٌ فَلاَ يَقْرَبُواْ الْمَسْجِدَ الْحَرَامَ بَعْدَ عَامِهِمْ هَذَا

”TROENDE! Avgudadyrkarna är orena! Efter utgången av detta år skall de därför inte tillåtas närma sig Heliga moskén.”3

Han förbjöd dem inträde i Heliga moskén på grund av deras orenhet. Avguderiets orenhet är immateriell. Enkom monoteister får stiga in i Heliga moskén:

وَمَا كَانُواْ أَوْلِيَاءهُ إِنْ أَوْلِيَآؤُهُ إِلاَّ الْمُتَّقُونَ وَلَكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لاَ يَعْلَمُونَ

”Inga andra än de gudfruktiga kan vara dess beskyddare, men de flesta av dem förstår inte detta.”4