4. Det tredje avsnittet: Sjuklingens och resenärens fasta

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَن كَانَ مَرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ يُرِيدُ اللّهُ بِكُمُ الْيُسْرَ وَلاَ يُرِيدُ بِكُمُ الْعُسْرَ

”Men den som är sjuk eller [stadd] på resa [skall fasta därefter] under motsvarande antal dagar. Allâh vill göra det lätt – inte tungt – för er.”1

Det finns två typer av sjuklingar:

Den första: Sjukling som lider av en kronisk sjukdom liksom cancer. I det här fallet är sjuklingen inte ålagd att fasta eftersom sjukdomen är kronisk. Istället skall han dagligen ge mat till en fattig person. Ett alternativ är att han samlar alla fattiga på en gång och ger dem kvällsmat eller lunch. Så gjorde Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) när han hade blivit gammal. Ett annat alternativ är att han ger 510 gram fint vete till en fattig person för varje dag som inte fastades. Om han därtill ger kött eller fett så är det bara bra. Samma dom gäller den inkapable gamlingen.

Den andra: Sjukling som inte lider av en kronisk sjukdom liksom feber. Här finns tre fall:

1 – Fastan varken besvärar eller skadar sjuklingen. Härmed är det obligatoriskt att fasta eftersom ingen ursäkt finns.

2 – Fastan besvärar sjuklingen utan att skada honom. Härmed är det föraktfullt att fasta eftersom han låter bli att godta Allâhs (ta´âlâ) lättnad och utsätter sig själv för svårigheter.

3 – Fastan skadar sjuklingen. Härmed är det förbjudet att fasta eftersom han utsätter sig själv för skada. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَ لاَ تَقْتُلُواْ أَنفُسَكُمْ إنَّ اللهِ كَانَ بِكُمْ رَحِيمًا

”Och döda inte er själva! Allâh har visat er stor nåd!”2

وَلاَ تُلْقُواْ بِأَيْدِيكُمْ إِلَى التَّهْلُكَةِ

”Och låt inte era egna händer medverka till er undergång.”3

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ingen skada, ingen skadegörelse.”4

Rapporterad av Ibn Mâdjah och al-Hâkim.

an-Nawawî sade:

”Den rapporteras via flera väger som stärker varandra.”

Sjuklingen vet ifall sjukdomen skadar honom genom att känna på sig själv eller genom pålitliga läkare. Den sjuke som har den sortens sjukdom skall ta igen de missade dagarna när han blir frisk. Om han dör innan han blir frisk avtar hans plikt.

Det finns två typer av resenärer:

Den första: Resenären som reser för att undkomma fastan. Härmed är han fortfarande skyldig att fasta. Knep får inte Allâhs plikter att sluta gälla.

Den andra: Resenären som inte avser det. Här finns tre fall:

1 – Resan besvärar fastaren oerhört mycket. Härmed är det förbjudet för honom att fasta. I samband med erövringen av Makkah fastade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varpå han fick reda på att vissa människor besvärades av fastan och att de bara väntade på vad han skulle göra. Följaktligen, efter ´Asr, bad han om ett kärl vatten och började dricka medan människorna tittade på. Då sades det till honom att vissa människor fastar fortfarande varefter han sade:

”De där är trotsarna, de där är trotsarna.”5

Rapporterad av Muslim.

2 – Resan besvärar inte fastaren oerhört mycket. Härmed är det föraktfullt att fasta eftersom han låter bli att godta Allâhs (ta´âlâ) lättnad och utsätter sig själv för svårigheter.

3 – Resan besvärar inte fastaren. Härmed får han göra det han tycker är lättast. Allâh (ta´âlâ) sade:

يُرِيدُ اللّهُ بِكُمُ الْيُسْرَ وَلاَ يُرِيدُ بِكُمُ الْعُسْرَ

”Allâh vill göra det lätt – inte tungt – för er.”6

Viljan här syftar på en önska.

Om han ser likadant på dem båda är det bättre att han fastar eftersom det var profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) praxis. Muslim rapporterade i sin ”as-Sahîh” att Abûd-Dardâ’ (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Vi reste tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i Ramadhân i en så fruktansvärd hetta att vi fick lägga våra händer ovanpå våra huvuden. De enda som fastade av oss var Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och ´Abdullâh bin Rawâhah.”7

Den resande är resande från och med att han lämnar sin hemort till dess att han återvänder till den. Även om han vistas i en ort under en längre period så är han resande så länge han avser att åka tillbaka när hans ändamål är avklarat. Ty resans tidsfrist har inte rapporterats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). I princip förblir resan och dess domar till dess att motsatsen bevisas.

Det spelar ingen roll om resan är tillfällig i form av vallfärd, ´umrah, besök och affärer eller om den är kontinuerlig i form av taxifärder eller lastbilsfärder. När de lämnar sina hemorter så är de resande och får därmed göra allting som de resande får göra av att låta bli att fasta, korta bönerna som är fyra Raka´ât och slå ihop Dhuhr och ´Asr samt Maghrib och ´Ishâ’ vid behov. Om det är lättare för dem att låta bli att fasta så är det bättre för dem att inte fasta. Istället får de ta igen dagarna på vintern. Dessa chaufförer har ju sina hemorter. När de befinner sig i dem är de boende och får rätta sig efter de boendes regler. Och när de reser är de resenärer och får rätta sig efter resenärernas regler.

12:185

24:29

32:159

4Ibn Mâdjah (2341), Ahmad (5/327) och al-Hâkim (2345) som autentiserade den och adh-Dhahabî höll med.

5Muslim (1114).

62:185

7Muslim (1122).