4. Det tillåtna tiggeriet

10 – Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Att någon av er beger sig tidigt på morgonen för att plocka ved och bära den på ryggen, skänka från den och vara oberoende av människorna är bättre än att han frågar en man som antingen ger honom eller inte. Ty den högre handen är bättre än den lägre handen. Börja med den som är under dig.”1

Det här och det föregående kapitlet refererar till samma betydelse och att det inte är tillåtet att fråga skapelsen om något så länge det inte är behövligt. Ett sådant tillstånd råder när en person upplever en ultimat fattigdom. Värre än så är personen som inte har någon egendom alls.

11 – ´Abdullâh bin ´Amr (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det är inte tillåtet att ge välgörenhet till den rike eller till den starke.”2

ash-Shâfi´î, Abû Thawr och andra följer hadîthen i kapitlet och säger att det är förbjudet att ge välgörenhet till var och en som är tillräckligt stark för att kunna tjäna ihop sitt levebröd, skaffa ett yrke och förvalta pengarna väl så att han inte behöver tigga från folk. Detsamma gäller Sûfiyyah som låter bli att arbeta och är endast sysselsatta med dyrkan. Det är inte tillåtet att ge dem välgörenhet. Lämnad frivillig dyrkan för levebröd kommer före lämnat levebröd för tiggeri från människorna.

12 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det bästa en man äter är från hans hands arbete. Allâhs profet Dâwûd åt sannerligen från sin hands arbete.”

1Muslim (1042) och at-Tirmidhî (680).

2Ahmad (6530), Abû Dâwûd (1617), at-Tirmidhî (647) och ad-Dârimî (1646).