4. Bönen och allmosan tillhör tron

Beviset för att bönen tillhör tron är Allâhs (´azza wa djall) ord:

وَمَا كَانَ اللّهُ لِيُضِيعَ إِيمَانَكُمْ

”Allâh skall inte låta er tro bli utan belöning.”1

Versen uppenbarades i samband med att några följeslagare bad mot Jerusalem och hann dö innan böneriktningen hade ändrats. När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev frågad om dem uppenbarades versen2. Vilket annat bevis för att bönen hör till tron behövs?

Ett tag förblev de i det tillståndet. Då de godtagit bönen med nöje ålade Allâh dem allmosa och sade:

وَأَقِيمُواْ الصَّلاَةَ وَآتُواْ الزَّكَاةَ

”… förrätta bönen och betala allmosan.”3

Om de hade erkänt allmosan muntligt och bett men vägrat betala den, skulle allt tidigare tillintetgjorts och deras erkännande av bönen hade annullerats, precis som det föregående exemplet med bönen och erkännandet. Detta bekräftas av att Abû Bakr as-Siddîqs (radhiya Allâhu ´anh) kamp med Utvandrarna och Hjälparna mot de allmosevägrande araberna var som Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kamp mot avgudadyrkarna. Därom fanns ingen skillnad sett till dråp, tillfångatagning och anskaffning av krigsbyte. Samma sak kan sägas om islams övriga ritualer. Varje gång en ny föreskrift uppenbarades adderades den till den föregående och inkluderades till tron. Därmed kallades de som efterlevde dem för ”troende”.

12:143

2al-Bukhârî via al-Barrâ’ och at-Tirmidhî, via Ibn ´Abbâs, som autentiserade den.

32:83

Allmosan har nämnts i flera verser som uppenbarats under Makkah-epoken. Ibland nämns den i befallande form, ibland hyllas allmosegivaren och ibland fördöms dess vägrare. Härmed lyder exempel på det:

وَأَقِيمُوا الصَّلَاةَ وَآتُوا الزَّكَاةَ

”… och förrätta bönen och betala allmosan …” (73:20)

الَّذِينَ يُقِيمُونَ الصَّلَاةَ وَيُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَهُم بِالْآخِرَةِ هُمْ يُوقِنُونَ

”… de som förrättar bönen och hjälper de behövande; det är dessa som har förvissningen om det eviga livet.” (31:4)

وَيْلٌ لِّلْمُشْرِكِينَ الَّذِينَ لَا يُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَهُم بِالْآخِرَةِ هُمْ كَافِرُونَ

”Olyckliga avgudadyrkarna, de som vägrar betala allmosa och förnekar livet efter detta!” (41:6-7)

Tillsynes åsyftar dessa allmosor obligatorisk välgörenhet utan specifika regler. De föreskrevs sedermera i Madînah – och Allâh vet bättre.