4. Betydelsen av Tawhîd

Författaren (rahimahullâh) sade:

”Vet, må Allâh benåda dig, att Tawhîd innebär att Allâh (subhânah) allena skall dyrkas.”

Tawhîd handlar om att särskilja något och göra det till ett. Detta uppnås först efter att dementi kombineras med bekräftelse. Att bara dementera räcker inte, ty ren dementi innebär icke-existens. Inte heller räcker enkom bekräftelse eftersom bekräftelse nekar inte medverkan och delaktighet.

Exempel på det är att människans trosbekännelse fullbordas inte förrän hon säger att det inte finns någon sann gud utom Allâh. I detta fall nekar hon all gudomlighet bortsett från Allâhs gudomlighet samtidigt som hon bekräftar endast Hans gudomlighet.

Den föreskrivna definitionen av Tawhîd definierades av författaren (rahimahullâh) på följande sätt:

”Tawhîd innebär att Allâh (subhânah) allena skall dyrkas.”

Detta betyder att man dyrkar enbart Allâh utav kärlek, högaktning, hopp och fruktan samtidigt som man inte dyrkar någon annan.

Shaykhen (rahimahullâh) menar den typ av Tawhîd som sändebuden sändes med för att etablera. Det är just denna typ som var orsaken bakom meningsskiljaktigheterna mellan sändebuden och deras samfund.

Dessutom förekommer det en allmännare definition av Tawhîd, nämligen:

”Att särskilja Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) med det som är särskilt för Honom.”

Det förekommer tre typer av Tawhîd:

Den första: Tawhîd-ur-Rubûbiyyah som handlar om att betro att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är ensam om skapandet, herraväldet och ordningen. Allâh (´azza wa djall) sade:

اللَّهُ خَالِقُ كُلِّ شَيْءٍ

Allâh är alltings Skapare.”1

هَلْ مِنْ خَالِقٍ غَيْرُ اللَّهِ يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالْأَرْضِ لَا إِلَهَ إِلَّا هُوَ فَأَنَّى تُؤْفَكُونَ

”Finns det en annan skapare än Allâh, som förser er [med det] i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Nej, det finns ingen sann gud utom Han; hur förvirrade är inte era begrepp!”2

تَبَارَكَ الَّذِي بِيَدِهِ الْمُلْكُ وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

Väldig är Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt.”3

أَلاَ لَهُ الْخَلْقُ وَالأَمْرُ تَبَارَكَ اللّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ

Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Väldig vare Allâh, världarnas Herre!”4

Den andra: Tawhîd-ul-Ulûhiyyah som går ut på att dyrka Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) allena utan att avguda någon annan eller söka dess närhet såsom man dyrkar Allâh och söker Hans närhet.

Den tredje: Tawhîd-ul-Asmâ’ was-Sifât som innebär att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är ensam om Sina namn och egenskaper som Han har namngivit och beskrivit Sig med i Sin skrift eller genom Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Detta skall betros på så sätt att man bekräftar det Han bekräftade och nekar det Han nekade utan att förvränga, förneka, föreställa sig eller jämföra.

139:62

235:3

367:1

47:54