´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/68)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

39 – Yasarah bin Safwân berättade för oss: Muhammad bin Muslim berättade för oss, från ´Amr, från ´Ikrimah, från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ), som berättade:

”En man sade: ”Allâhs sändebud! Min moder dog utan att testamentera. Gagnas hon om jag skänker välgörenhet å hennes vägnar?” Han sade: ”Ja.”1

FÖRKLARING

Hadîthen påvisar att det hör till barnets tillgivenhet till föräldarna att skänka all sorts belöningsvärdig välgörenhet å deras vägnar. Handlingen är baserad på föreskriften och inte på skiljelse. Dessutom begåvar Allâh muslimska män och kvinnor genom att låta dem ta del av sin kvarlåtenskap även efter sin död, som en tredjedel eller en fjärdedel. Mer än en tredjedel får emellertid inte testamenteras. Testamentet ska då användas i goda projekt, varvid nyttan nyttar den döde. Sa´d (radhiya Allâhu ´anh) sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Ska jag testamentera bort två tredjedelar?” Han sade: ”Nej.” Jag sade: ”Hälften då?” Han sade: ”En tredjedel, Sa´d, och även en tredjedel är mycket.”2

Allâh lät den person som ligger inför döden och ska lämna jordelivet att testamentera bort en tredjedel och lämna två tredjedelar till sina arvingar. Kanske är det till och med bättre att testamentera en fjärdedel, så att arvingarna ärver mer, framför allt om de är fattiga. Det är också välgörenhet. Allt som barnen, söner som döttrar, spenderar å sina föräldrars vägnar, räknas till belöningsvärdig välgörenhet. Detsamma gäller den broder och vän som skänker välgörenhet å sin broders eller sin väns vägnar; de döda, oavsett kön, belönas för den välgörenheten.