39. Profeternas fiender

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 47-48

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

Utav Sin vishet har Allâh (subhânah) inte sänt en profet med denna sorts Tawhîd utan att Han också har låtit honom få fiender. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَكَذَلِكَ جَعَلْنَا لِكُلِّ نِبِيٍّ عَدُوًّا شَيَاطِينَ الإِنسِ وَالْجِنِّ يُوحِي بَعْضُهُمْ إِلَى بَعْضٍ زُخْرُفَ الْقَوْلِ غُرُورًا

SÅ HAR Vi också låtit varje profet mötas av fiendskap från djävlarna bland människor och djinner, som viskar fagra ord i varandras öron för att förvirra och vilseleda.”1

FÖRKLARING

Här poängterar författaren (rahimahullâh) en väldigt gagnande punkt; Allâh (´azza wa djall) har aldrig skickat en profet utan att Han har låtit denne få fiender bland människor och djinner. Fiendens existens filtrerar och klargör sanningen. Varje gång en motståndare dyker upp framgår den andra partens bevis än starkare.

Det Allâh (ta´âlâ) har låtit profeterna uppleva upplever även deras anhängare. Alla profeters anhängare upplever det som profeterna har fått uppleva. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَكَذَلِكَ جَعَلْنَا لِكُلِّ نِبِيٍّ عَدُوًّا شَيَاطِينَ الإِنسِ وَالْجِنِّ يُوحِي بَعْضُهُمْ إِلَى بَعْضٍ زُخْرُفَ الْقَوْلِ غُرُورًا

SÅ HAR Vi också låtit varje profet mötas av fiendskap från djävlarna bland människor och djinner, som viskar fagra ord i varandras öron för att förvirra och vilseleda.”

وَكَذَلِكَ جَعَلْنَا لِكُلِّ نَبِيٍّ عَدُوًّا مِّنَ الْمُجْرِمِينَ وَكَفَى بِرَبِّكَ هَادِيًا وَنَصِيرًا

”På samma sätt har Vi låtit varje profet mötas av fientlighet från de obotfärdiga syndarnas sida; men du behöver ingen annan vägvisare eller hjälpare än din Herre.”2

Dessa ogärningsmän hyser agg mot sändebuden, deras anhängare och det som de förkunnade på två sätt: de sprider tvivel och de är fientliga. Allâh (ta´âlâ) sade om tvivlen:

وَكَفَى بِرَبِّكَ هَادِيً

”… men du behöver ingen annan vägvisare…”

Det vill säga den som profeternas fiender vill vilseleda. Allâh (ta´âlâ) sade om fientligheten:

ا وَنَصِيرًا

”… eller hjälpare än din Herre.”

Det vill säga den som profeternas fiender vill motarbeta.

Allâh (ta´âlâ) vägleder sändebuden och deras anhängare och skänker dem seger över deras fiende, hur stark fienden än är. Därför skall vi inte förlora hoppet bara för att fienderna är många och starka. Sanningen är precis som Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Sanningen är stödd och likaså satt på prövning

förundras därför inte – detta är den Nåderikes sätt

Vi får inte vara hopplösa. Vi måste samla mod och vänta. Det goda slutet tillkommer de gudfruktiga. Hopp och optimism är en stark anledning till fortsatt islamisk kallelse och dess framgång, medan hopplöshet och pessimism en anledning till dess ofärd och bakslag.

16:112

225:31