39. Pekning mot himlen

6 – Pekning mot himlen. Under sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vallfärd talade han med sina följeslagare och lärde dem vallfärdsritualerna. Han förbjöd att liv, heder, egendomar och den heliga staden kränks. Därefter sade han:

”Har jag förkunnat?” De sade: ”Ja.” Återigen sade han: ”Har jag förkunnat?” De sade: ”Ja.” Då pekade han mot himlen med sitt finger, tog ned det och sade: ”Allâh! Vittna! Allâh! Vittna!”1

Det skulle han inte ha gjort om Allâh hade varit där med honom. Det hade varit meningslöst att göra det om Allâh finns överallt, vilket Ahl-ul-Ahwâ’ säger.

Mot vilket håll pekar vi när vi uttalar trosbekännelsen? Mot Allâh (tabârak wa ta´âlâ).

Om du frågar ett barn var Allâh är, säger det att Han är ovanför himlen. Om du frågar en icke-arabisk hedning var Allâh är, säger han att Allâh är ovanför himlen. Om du frågar en nasaré eller hindu vem som har skapat honom, säger han att Allâh har skapat honom. Om du frågar honom vem som har skapat himlen, säger han att Allâh har skapat den. Om du frågar honom var Allâh är, säger han att Han är ovanför himlen.

Jag svär vid Allâh att jag, och likaså andra, har ställt otrogna nasaréer och hinduer dessa frågor. Även andra säger samma sak om icke-arabiska och arabiska hedningar och idoldyrkare. Trots deras sträva motstånd och omedgörlighet så klarar de inte av att opponera sig verserna om Allâhs egenskaper, Hans höghet över tronen eller Hans höghet över den resterande skapelsen. De underkastar sig det.

1al-Bukhârî (105) och Muslim (1679).