38. Trettiosjätte beviset från Sunnah för Allâhs befintlighet över skapelsen

36 – Muhammad underrättade oss: Ahmad underrättade oss: Hâfidh Abû Nu´aym underrättade oss: Abû Bakr bin Khallâd underrättade oss: al-Hârith bin Abî Usâmah berättade för oss: Abû Nu´aym berättade för oss: al-A´mash berättade för oss, från Ibrâhîm at-Taymî, från sin fader, från Abû Dharr (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”Vi satt hos profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i moskén medan solen gick ned. Han sade: ”Abû Dharr! Vet du vart solen går ned?” Jag svarade: ”Allâh och Hans sändebud vet bättre.” Han sade: ”Den går till dess att den faller ned i Sudjûd under tronen hos sin Herre och ber om tillstånd. Den får inte tillstånd förrän den ber om medling och vädjar. Efter ett långt tag sägs det till den: ”Gå upp på din plats.” Det är betydelsen av Hans (ta´âlâ) ord:

وَالشَّمْسُ تَجْرِي لِمُسْتَقَرٍّ لَّهَا ذَلِكَ تَقْدِيرُ الْعَزِيزِ الْعَلِيمِ

”Och solen som löper mot sin viloplats, anvisad henne av Den som äger all makt, all kunskap.”12

136:38

2al-Bukhârî (3199) och Muslim (159).