38. Gästens bön för värden

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Källa: Âdâb-uz-Zifâf, sid. 105-107

al-Miqdâd bin al-Aswad sade:

”Jag och två vänner anlände till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Vi var mycket hungriga varvid vi bad folk om hjälp, men ingen bjöd hem oss. Då tog Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) oss till sitt hem. Han hade fyra getter och sade: ”Miqdâd! Dela upp deras mjölk bland oss i fyra portioner.” Jag delade upp den i fyra portioner. Alla drack sin portion och vi lade undan Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) portion. Den natten saknades Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och jag fick för mig att han var med Hjälparna och därmed ätit och druckit sig mätt och belåten. Jag lekte med tanken att dricka hans portion. Slutligen drack jag upp den också och täckte skålen. När jag var klar blev jag illa till mods och tänkte: ”Ska Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) komma hem hungrig och inte finna något?” Jag lade mig för att sova och var iklädd en yllemantel; varje gång jag ville täcka huvudet avtäcktes fötterna och varje gång jag ville täcka fötterna avtäcktes huvudet. Jag kunde inte somna och började tänka. Mina vänner låg och sov. Då kom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) in och hälsade så att den vakne kunde höra honom utan att den sovande vaknade. Sedan gick han till moskén och bad. Därefter avtäckte han skålen och såg att den var tom. Han sade:

اللهم أطعم من أطعمنى واسق من سقاني

”Allâh! Ge mat till den som gav mig mat och ge dryck till den som gav mig dryck.”

Jag tog vara på bönen. Därefter tog jag på mig manteln, hämtade en stor kniv och gick bort till getterna. Jag strök dem med min hand för att känna vilken som var fetast och sedan slakta den till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Alla spenar var fulla med mjölk. Jag hämtade en av Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hushålls bägare som var ämnad för mjölk och fyllde den med mjölk. Därefter gick jag med den till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varvid han sade: ”Drack ni inte er dryck i natt, Miqdâd?” Jag svarade: ”Drick, Allâhs sändebud!” Han tittade upp mot mig och sade: ”Du måste ha gjort något dåligt. Vad är det som pågår, Miqdâd?” Jag sade: ”Drick först. Sen berättar jag vad som pågår.” Han drack sig full och gav sedan mig att dricka. Då jag insåg att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) druckit sig full och att hans bön berört mig, började jag skratta så att jag trillade ned på marken. Han sade: ”Vad är det som pågår?” Jag berättade för honom vad som hade hänt och han sade: ”Det där är en välsignelse från himlen. Du borde ha berättat för mig så att även dina vänner kunde få dricka.” Då sade jag: ”Vid Honom som har sänt dig med sanningen! Om jag och du har berörts av välsignelse, bryr jag mig inte om dem som har mist den.”1

1Muslim, Ahmad som står för formuleringen, Ibn Sa´d, delvis at-Tirmidhî som också autentiserade den och al-Harbî i ”al-Gharîb”.