38. Då får kvinnan inte visa ansikte och händer

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 89-90

Dock är det viktigt att tillägga att kvinnan får bara visa sitt ansikte och sina händer om de inte är förskönade på något som helst sätt. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ

”Och de skall inte låta sina behag skymta.”1

Annars måste både ansiktet och händerna täckas. Det gäller framför allt idag då kvinnors ansikten och händer har blivit föremål för konst i form av varierande utsmyckningar och målningar. Ingen svartsjuk och klok man, än mindre muslim, tvivlar på dess förbud. Förbudet gäller däremot inte kohl och henna eftersom de är undantagna i versen, vilket har angivits. Ibn Sa´d återberättade via Sufyân, från Mansûr, från Rib´î bin Khurâsh, från en kvinna, från Hudhayfahs syster (som hade flera systrar som upplevde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)) som sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) predikade för oss och sade: “Kvinnor! Har ni inte silver till utsmyckning? Det finns inte en kvinna som smyckar sig med guld och visar det utan att hon straffas för det.” Mansûr sade: “Jag berättade det för Mudjâhid som sade: “Jag har upplevt de kvinnorna. En av dem kunde täcka sin ring med sin ärm.”2

Min bevisning ligger inte i denna uttryckliga hadîth som återberättas av en anonym kvinna; min bevisning ligger i Mudjâhids konkreta ord som stärker mitt påstående. Sedan har jag även hittat Mudjâhids ord återberättade med en annan autentisk berättarkedja i Abû Ya´lâs “al-Musnad”.

124:31

2at-Tabaqât al-Kubrâ.