38 – Bevis för tilliten

Bevis för tilliten är Hans (ta´âlâ) Ord:

وَعَلَى اللّهِ فَتَوَكَّلُواْ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ

”Och lita till Allâh, om ni är troende!” (5:23)

وَمَن يَتَوَكَّلْ عَلَى اللَّهِ فَهُوَ حَسْبُهُ

”Och den som litar till Allâh behöver inget annat stöd.” (65:3)


FÖRKLARING

 

Tillit till något är förtroende och beroende. Att lita till Allâh (ta´âlâ) innebär att enbart förlita sig på Allâh (ta´âlâ) för att anskaffa sig gott och undkomma ont. Denna handling hör till trons fullkomlighet och kännetecken. Han (ta´âlâ) sade:

وَعَلَى اللّهِ فَتَوَكَّلُواْ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ

”Och lita till Allâh, om ni är sanna troende!” (5:23)

Om tjänaren är uppriktig i sin tillit till Allâh (ta´âlâ), kommer han inte att behöva något annat stöd än Allâh (ta´âlâ) för det som angår honom. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَن يَتَوَكَّلْ عَلَى اللَّهِ فَهُوَ حَسْبُهُ

”Och den som litar till Allâh behöver inget annat stöd.” (65:3)

Det vill säga att Han kommer att vara tillräcklig för honom. Därefter lugnade Han den förlitande och sade:

إِنَّ اللَّهَ بَالِغُ أَمْرِهِ

”Allâh når alltid Sitt syfte.” (65:3)

Detta innebär att ingenting kan få Honom att misslyckas om Han vill något.

Håll fast vid din kunskap att tillit delas upp i tre typer:

Den första: Tillit till Allâh (ta´âlâ) som hör till trons fullkomligheter och tecken på dess trovärdighet. Den är obligatorisk och ett villkor för trons fullkomlighet. Bevis för det har redan angivits.

Den andra: Dold tillit som får en att förlita sig på den döde för att uppnå välgång eller undkomma ofärd. Detta är större avguderi, ty det sker endast om man tror att den döde besitter ett dolt förfogande över skapelsen. Dessutom finns det ingen skillnad om den döde är en profet, ett helgon eller en fiende till Allâh (ta´âlâ).

Den tredje: Tillit till någon annan i det denna person förfogar över. Vid detta tillfälle anser man honom ha en hög ställning medan man själv har en låg sådan. Exempel på det är att man litar på honom för att anskaffa sig uppehälle och dylikt. Denna typ hör till mindre avguderi pga. hans hjärtas hängivenhet och förlitan till honom.

Men om ens förlitan till personen inte sträcker sig längre än att man vet att det är Allah som råder över honom och har gett honom den eventuella förmågan eller statusen, så handlar det inte om avguderi om den anförtrodde kan anskaffa sig det på korrekt sätt.

Den fjärde: Tillit till andra i det personen förfogar över, på så sätt att han låter någon annan utföra något i hans ställe förutsatt att handlingen i sig tillåter det. I detta fall är ingen skada skedd baserat på Boken, Sunnahn och samstämmigheten. Ya´qûb sade till sin söner:

يَا بَنِيَّ اذْهَبُواْ فَتَحَسَّسُواْ مِن يُوسُفَ وَأَخِيهِ

”Bege er iväg, mina söner, för att forska efter Yûsuf och hans broders öden.” (12:87)

Dessutom anförtrodde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) personer som samlade in allmosan och vaktade den. Det samma gjorde han med verkställningarna av straffen. Han anförtrodde ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh) att offra i hans ställe under Avskedsvallfärden och sade åt honom att skänka offrets skinn och kameltäcke. Han befallde honom att slakta resten av de hundra kamelerna efter att själv (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ha slaktat sextiotre.

Vad gäller samstämmigheten, är det känt allmänt sett.