375. Hör straffet i graven till de dolda frågorna?

Fråga 375: Hör straffet i graven till de dolda eller uppenbara frågorna?

Svar: Straffet i graven tillhör de dolda frågorna. Hur många människor straffas inte i sina gravar utan att vi märker något! Hur många upplever inte lycksalighet och öppnad dörr till paradiset utan att vi märker något! Bara Han som vet allt dolt vet vad som sker i gravarna. Straffet i graven hör alltså till de dolda frågorna. Om det inte vore för uppenbarelsen som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förkunnade skulle vi inte vetat något om det. Det bevisas av att ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) blev förvånad när hon hörde en judinna berätta att döda straffas i sina gravar. Följaktligen frågade hon profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om det varefter han bekräftade judinnan1. Dock är det möjligt att Allâh låter vissa människor ta del av den kunskapen. Exempelvis lät Han Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra det när han fick reda på att två män straffades, en för skvaller och en för slarv med urin.

Straffet i graven är osynligt på grund av flera visdomar:

1 – Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är den barmhärtigaste. Vårt liv hade raserats om vi hade hört straffet i graven. Att höra ens fader, broder, son, make eller vän straffas hjälplöst i en grav är traumatiserande. Alltså är det en gåva från Allâh (subhânah).

2 – Det skandaliserar den döde. Om Allâh döljer en persons synder i jordelivet och denne dör varvid Allâh uppenbarar hans straff, skandaliseras han å det värsta. Att Allâh inte gör det är en nåd mot den döde.

3 – Det kan försvåra begravningen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om ni inte hade dött skulle jag bett Allâh låta er höra det jag hör av straffet i graven.”2

Därav försvårad begravning, även om den döde kan straffas på jordens yta. Men i och med att vissa människor kan få för sig att straffet sker endast i graven låter de bli att begrava sina döda.

4 – Beskådat straff i graven utmärker inte en tro, ty det beskådade dementeras inte. Plus att det förmodligen hade fått alla människor att tro. Han (ta´âlâ) sade:

فَلَمَّا رَأَوْا بَأْسَنَا قَالُوا آمَنَّا بِاللَّهِ وَحْدَهُ وَكَفَرْنَا بِمَا كُنَّا بِهِ مُشْرِكِينَ

”Och när de fick skåda Vårt straff, sade de: “Vi tror på den Ende Guden och vi tar avstånd från det som vi brukade avguda!”3

Om människor hade sett och hört hur de begravda straffas och skriker skulle alla trott. Ingen hade hädat på grund av det bevittnade straffet. Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) visdomar är förvisso väldiga. Den sanne troende tror mer på det Allâh säger än det han själv ser. Ty Allâhs (´azza wa djall) besked kan ingalunda blandas med vanföreställning eller lögn till skillnad från det människan ser med sina ögon. Människan kan se fel. Hur många människor påstår inte att de har sett nymånen då de i själva verket har sett en stjärna! Hur många människor tar inte fel på en stubbe i tron på att den gestaltar en människa! Hur många människor ser inte det stilla röra sig och tvärtom! Allâhs besked kan emellertid aldrig råka ut för något sådant.

Vi ber Allâh stadga oss och er. Allâhs besked om detta väger tyngre än en beskådning samt alla fördelar i att det inte uppenbaras.

1al-Bukhârî (1372).

2Muslim (2867).

340:84