37. Tron består av tal och handling, den stiger och den sjunker

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Tron består av tal och handling, den stiger och den sjunker. Det står i rapporteringen:

”De troende med den fullkomligaste tron är de med den bästa karaktären.””1

FÖRKLARING

Tron består av tal och handling; hjärtats och tungans tal samt hjärtats och kroppsdelarnas handling. Vi kan också säga att tron består av tal, handling och dogm och att den stiger med goda handlingar samt sjunker med synder. Det är definitionen av tron enligt Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah.

Även Khawâridj anser att tron består av tal, handling och dogm. De anser dock att tron varken stiger eller sjunker. Så fort en muslim begår en stor synd lämnar han islam, säger de.

Deras antagonister är Murdji’ah som säger att tron består endast av hjärtats bekräftelse, eller hjärtats kännedom, vilket Djahmiyyah säger. Extrema Murdji’ah anser nämligen att tron består enbart av hjärtats bekräftelse.

Enligt Murdji’ah al-Fuqahâ’ består tron av hjärtats dogm och tungans tal. De utesluter handlingarna ur tron.

Ahl-us-Sunnah anser att tron består av hjärtats handling och kroppsdelarnas handling efter bekräftelsen. Tron består alltså av dogmer och hjärtats handlingar däribland rädsla för Allâh, kärlek för Allâh, hopp i Allâh, längtan efter Allâh och tillit till Allâh. Allt det hör till hjärtats handlingar. De utgör stommen i tron. Tron kan inte existera utan dem. Detsamma gäller kroppsdelarnas handlingar liksom fastan, bönen, allmosan, kamp och andra plikter. Det hör till och med till tron att ta bort något skadligt från vägen:

”Tron är drygt sjuttio nivåer. Dess högsta är orden ”Det finns ingen sann gud utom Allâh” och dess lägsta är bortröjning av något skadligt från vägen. Blygheten är också en nivå av tron.”2

Den här tron stiger med goda handlingar och sjunker med synder. Den stiger tills att den blir som berg och sjunker tills att den väger mindre än en myra.

Murdji’ah menar att tron varken stiger eller sjunker. Ty enligt dem består tron endast av bekräftelse varför den inte kan sjunka. De påstår att en person upphör vara troende om hans bekräftelse drabbas av reducering. Således är den orubblig. De anser också att tron inte varierar bland människorna. Alla har en jämlik tro, säger de. Enligt dem har den syndigaste människan lika stark tro som profeterna, de trovärdiga och änglarna. Deras teori är en stor villfarelse. Deras antagonister i villfarelsen är Khawâridj.

Extrema Murdji’ah är mycket onda eftersom de river Sharî´ah med sin vidriga dogm. Khawâridj är också vidriga eftersom de gör Takfîr på samfundet, dödar muslimer och anser det vara lovligt att släcka deras liv och beslagta deras egendomar. Så fort en person gör en stor synd som otukt, stöld eller mord, anser de honom vara otrogen. Det är en lögn, en villfarelse och ett förståndsbrist. Varför befaller Allâh att tjuven skall straffas?

وَالسَّارِقُ وَالسَّارِقَةُ فَاقْطَعُواْ أَيْدِيَهُمَا جَزَاء بِمَا كَسَبَا نَكَالاً مِّنَ اللّهِ وَاللّهُ عَزِيزٌ حَكِيمٌ

”Mannen som stjäl och kvinnan som stjäl skall som straff för detta brott få handen avhuggen; [denna föreskrift] är en sträng varning från Allâh. Allâh är allsmäktig, vis.”3

Varför befaller Allâh att alkoholmissbrukaren skall straffas? När en person som hade druckit sprit togs till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varpå vissa förbannade honom, sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Förbanna inte honom. Han älskar Allâh och Hans sändebud.”4

Hur kan den troende straffas och häda samtidigt? Straffet renar ju honom. Även personen som straffas för otukt renas för sin synd. Vad beträffar den otrogne, så sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Döda den som ändrar sin religion.”5

Synder som otukt, mord och alkoholmissbruk är väldigt grava och mycket sträva i islam, men de utesluter inte deras utövare ur islam. Istället straffas de i det här livet och även i nästa liv om inte Allâh förlåter dem. Dock lämnar personen inte islam. Syndarens monoteism tar tvivelsutan ut honom från Elden till paradiset.

1Abû Dâwûd (4682) och at-Tirmidhî (1162). God och autentisk enligt al-Albânî.

2Muslim (35).

35:38

4al-Bukhârî (6780).

5al-Bukhârî (3017).