37. Profeten och de arabiska gudomarna

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh, sid. 75-76

Abût-Tufayl ´Âmir bin Wâthilah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Efter att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) erövrat Makkah skickade han iväg Khâlid bin al-Walîd till Nakhlah där al-´Uzzâ hölls upp av pålar. Han högg ned pålarna och rev templet som stod på dem. Då han kommit tillbaka till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade han till honom: ”Återvänd. Du har inte gjort något.” Han begav sig tillbaka och när grindväktarna fick syn på honom, började de fly uppför berget och ropade: ”´Uzzâ! ´Uzzâ!” Khâlid tog sig dit och fann en naken kvinna med ruffsigt hår strö sand över sitt huvud. Han högg ihjäl henne med sitt svärd. När han kommit tillbaka till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade han för honom vad som hade hänt varpå han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Det där var al-´Uzzâ.”1

Manât var avguden som tillhörde stammarna Aws, Khazradj och alla andra i Yathrib som delade deras tro. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skickade dit Abû Sufyân för att riva den. En annan teori är att det var ´Alî bin Abî Tâlib2.

När stammen Thaqîf vädjade till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att skona avguden al-Lât i tre års tid, vägrade han att gå med på det. De gick ned i antal år, men Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fortsatte att vägra. Till sist bad de om en enda månad, men han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vägrade att den skulle förbli för ett ögonblick. Deras syfte var att undkomma sina stadsbors fördömelse, men Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick inte med på något och skickade istället dit Abû Sufyân bin Harb och al-Mughîrah bin Shu´bah för att riva den3. ´Uthmân bin Abîl-´Âs sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät moskén i Tâ’if byggas på deras avguds plats.”4

Ibn Djarîr sade:

”De kallade al-Lât efter Allâhs namn och gjorde om namnet till en feminin form – fjärran är Allâh från det!”5

Han återberättade också att Qatâdah, Ibn ´Abbâs, Mudjâhid och Ibn Zayd sade att al-Lâtt var en man som lagade gröt till vallfärdare. Efter hans död började de högakta hans grav och dyrka honom. Imâm al-Bukhârî sade: Muslim bin Ibrâhîm berättade för oss: Abûl-Ashhab berättade för oss: Abûl-Djawzâ’ berättade för oss, från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) som sade:

Han brukade laga gröt till vallfärdarna.”

1an-Nasâ’î (4/235). Berättarkedjan är god. Se ”al-Bidâyah wan-Nihâyah” (7/429-430).

2as-Sîrah an-Nabawiyyah (1/85-86) av Ibn Hishâm.

3as-Sîrah an-Nabawiyyah (2/540-541) av Ibn Hishâm, Ibn Djarîr (3/140), al-Bidâyah wan-Nihâyah (5/32), ´Uyûn-ul-Athar (2/228) av Ibn Sayyid-in-Nâs och Zâd-ul-Ma´âd (3/499-500).

4Ibn Mâdjah (743), Abû Dâwûd (450). Dess återberättare är pålitliga – alla förutom Muhammad bin ´Abdillâh bin ´Iyâdh som är godkänd.

5Ibn Djarîr (27/58-59) och as-Sîrah an-Nabawiyyah, sid. 78-89, av Ibn Hishâm som detaljerade arabernas gudomar.