37. Människoblod

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/47)

Vissa typer av blod är rena, andra är orena. Regeln för rent blod är att djuret är rent som självdött. Baserat på det är fiskblod rent, ty självdöda fiskar är rena. Alla djur som är rena som självdöda har också rent blod. Det enda undantaget är människan. De flesta lärde anser att människoblod är orent. Litet blod är dock förbisett så länge det inte kommer från könsorgan eller anus.

Andra lärde menar att människoblod är rent så länge det inte kommer från könsorgan eller anus. Blod från könsorgan och anus är orent och ej förbisett ehuru det skulle röra sig om en liten mängd. Deras argument är att om människoblod är orent måste en avhuggen människolem också vara det. Och om en avhuggen människolem förblir ren är också människoblod rent. Dessutom bad följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) i blodiga kläder i krig. Det finns inga som helst rapporteringar att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde dem att tvätta sina kläder innan de bad. Martyrer begravs ju i sina blodiga kläder; profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde att de begravs i sina bloda kläder utan att tvättas först. Om människoblod hade varit orent skulle det varit obligatoriskt att tvätta det, ty det är inte tillåtet att liket orenar sitt lakan.