37. Khawâridjs misstolkning enligt Ibn Taymiyyah

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 44-46

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

”Khawâridjs innovation beror på deras dåliga förståelse av Qur’ânen. De avsåg inte att invända mot den, men de missuppfattade dess budskap. Följaktligen fick de för sig att syndare är otrogna.”1

Han sade också:

”Khawâridj avvek från Sunnah medan Qur’ânen befaller att den följs. De beskyllde de troende för otro medan Qur’ânen befaller att de älskas… De började följa Qur’ânens mindre tydliga verser för att därefter, utav okunnighet, tolka dem utmed en annan förståelse. De saknade både förståelse av dess betydelser och en stadig kunskap. De följde inte Sunnah och inte heller hänvisade de till muslimernas samling som begrep Qur’ânen.”2

Dessutom sade han:

”Imamerna är ense om att fördöma Khawâridj och beskylla dem för villfarelse. Det enda de är oense om är huruvida de är otrogna eller inte. Därom tvista de lärde kring två kända åsikter.”3

Men han sade också:

”Ingen av följeslagarna beskyllde dem för otro. Varken ´Alî bin Abî Tâlib eller någon annan gjorde det. De betraktade dem som orättvisa och förtryckande muslimer, vilket flera rapporteringar kan intyga.”4

Därjämte sade han:

”Detta är vad som har rapporterats från imamerna, däribland Ahmad.”5

Han sade också:

”Khawâridj är de upprorsmän som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät bestridas. De Troendes ledare ´Alî bin Abî Tâlib stred mot dem och han var en av de renläriga kaliferna. Likaså enades religionens imamer bland följeslagarna, efterträdarna och deras efterträdare om att man de skulle skulle bestridas. Däremot beskyllde varken ´Alî bin Abî Tâlib, Sa´d bin Abî Waqqâs eller någon annan följeslagare dem för otro. Trots att de stred mot dem, betraktade de dem som muslimer. ´Alî började inte strida mot dem förrän de spillt helgat blod och angripit muslimska egendomar. Sålunda började han strida mot dem för att avvärja deras orättvisa och förtryck, inte för att de var otrogna. Således tillfångatog han inte deras kvinnor. Inte heller beslagtog han deras egendomar som krigsbyten. Om detta folkslag, vars villfarelse har fastställts via Qur’ânen, Sunnah och samstämmigheten, inte ansågs vara otrogna ehuru profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät dem bestridas, gäller minst samma sak alla andra avvikande sekter som har missuppfattat sanningen i sakfrågor som kunnigare människor än de har gjort fel i! Därför är det inte tillåtet för någon ur dessa sekter att beskylla någon annan för otro. Det är inte tillåtet att förlova deras liv och egendomar ehuru deras innovation är bekräftad. Vad skall man då säga om även de som beskyller dem för otro själva är innovatörer? Faktum är att de sistnämndas innovation kan vara värre än de förstnämndas. Oftast brukar de alla vara okunniga om vad de verkligen är oense om.”

Sedan sade han:

”Om en muslim misstolkar en strid eller utav missuppfattning beskyller någon för otro, hädar han inte.”6

Därefter sade han:

”De lärde är oense om Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tilltal; tillämpas dess dom på slavarna innan de får reda på sanningen eller inte? Det förekommer tre olika åsikter i Ahmads och andras rättsskola… Det korrekta är det som Qur’ânen tyder på. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte förrän Vi sänt ett sändebud.”7

رُّسُلاً مُّبَشِّرِينَ وَمُنذِرِينَ لِئَلاَّ يَكُونَ لِلنَّاسِ عَلَى اللّهِ حُجَّةٌ بَعْدَ الرُّسُلِ

”Sändebud som förde med sig ett glatt budskap om hopp och varnande ord, för att människorna, efter sändebuden, inte skall kunna skylla på inför Allâh.”8

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ingen älskar en ursäkt som Allâh. Därför sände Han sändebuden med glatt budskap om hopp och varnande ord.”910

Sammanfattningsvis är den okunnige ursäktad för sina hädiska uttalanden och handlingar. Likaså är han ursäktad för sina syndiga uttalanden och handlingar. Detta har fastställts via bevisen i Qur’ânen, Sunnah, forskningen och de lärdes utlåtanden.

1Madjmû´-ul-Fatâwâ (13/30).

2Madjmû´-ul-Fatâwâ (13/210).

3Madjmû´-ul-Fatâwâ (28/518).

4Madjmû´-ul-Fatâwâ (7/217).

5Madjmû´-ul-Fatâwâ (28/518).

6Madjmû´-ul-Fatâwâ (3/282).

717:15

84:165

9al-Bukhârî (7416) och Muslim (1499).

10Madjmû´-ul-Fatâwâ (3/288).