37. Det är avguderi att dyrka för världsliga motiv

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

مَن كَانَ يُرِيدُ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا وَزِينَتَهَا نُوَفِّ إِلَيْهِمْ أَعْمَالَهُمْ فِيهَا وَهُمْ فِيهَا لاَ يُبْخَسُونَ أُوْلَئِكَ الَّذِينَ لَيْسَ لَهُمْ فِي الآخِرَةِ إِلاَّ النَّارُ وَحَبِطَ مَا صَنَعُواْ فِيهَا وَبَاطِلٌ مَّا كَانُواْ يَعْمَلُونَ

”De vilkas hela håg står till det jordiska livet och dess fröjder, dem skall Vi i detta [liv] ge hela lönen för deras handlingar, och ingenting skall här dras ifrån; men de har ingenting annat att vänta i det kommande livet än Elden. Vad de åstadkom i denna [värld] har gått förlorat, och alla deras strävanden var förgäves.”1

2 – Det har rapporterats autentiskt via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Måtte guldmyntets slav förgås! Måtte silvermyntets slav förgås! Måtte Khamîsahs slav förgås! Måtte sammetstygets slav förgås! Han är nöjd om han får och missnöjd om han inte får. Måtte han förgås! Måtte han inte dra ut törnen som han sticker sig på! Tûbâ till slaven som tar tag i sin hästs tygel för Allâhs sak; han har rufsigt hår och dammiga fötter. Om han vaktar så vaktar han och om han är i eftertruppen så är han i eftertruppen. Om han ber om lov så beviljas han inte och om han medlar så bönhörs han inte.”2

FÖRKLARING

Avguderiet delas upp i två typer: större avguderi och mindre avguderi. Det aktuella avguderiet kan både vara en större typ och en mindre sådan. Den som konverterar till islam för jordiska ändamål faller i större avguderi och är lik hycklarna som hamnar längst ned i helvetet. Det är dock ett mindre avguderi om personen läser, påbjuder gott eller förbjuder ont för ryktets skull. Detsamma gäller om han kämpar för krigsbytets skull och inte för Allâhs sak. Han är både troende och muslim, men råkar ut för dessa saker.

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

مَن كَانَ يُرِيدُ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا وَزِينَتَهَا نُوَفِّ إِلَيْهِمْ أَعْمَالَهُمْ فِيهَا وَهُمْ فِيهَا لاَ يُبْخَسُونَ أُوْلَئِكَ الَّذِينَ لَيْسَ لَهُمْ فِي الآخِرَةِ إِلاَّ النَّارُ وَحَبِطَ مَا صَنَعُواْ فِيهَا وَبَاطِلٌ مَّا كَانُواْ يَعْمَلُونَ

”De vilkas hela håg står till det jordiska livet och dess fröjder, dem skall Vi i detta [liv] ge hela lönen för deras handlingar, och ingenting skall här dras ifrån; men de har ingenting annat att vänta i det kommande livet än Elden. Vad de åstadkom i denna [värld] har gått förlorat, och alla deras strävanden var förgäves.”

Det är ett hot. Versen behandlar de otrogna som dyrkade Allâh för världsliga ändamål, vilket exempelvis hycklarna gjorde. Versens allmänna skildring fordrar att människan aktar sig för att dyrka för världsliga ändamål ehuru det bara skulle handla om enstaka frågor. Likaså säger Allâh (ta´âlâ):

مَن كَانَ يُرِيدُ حَرْثَ الْآخِرَةِ نَزِدْ لَهُ فِي حَرْثِهِ وَمَن كَانَ يُرِيدُ حَرْثَ الدُّنْيَا نُؤتِهِ مِنْهَا وَمَا لَهُ فِي الْآخِرَةِ مِن نَّصِيبٍ

”Den som vill [så för att] skörda i evigheten skall Vi ge riklig skörd; och den som vill [så för att] skörda i denna värld skall Vi ge något av det han strävar efter, men i evigheten blir han lottlös.”3

مَّن كَانَ يُرِيدُ الْعَاجِلَةَ عَجَّلْنَا لَهُ فِيهَا مَا نَشَاء لِمَن نُّرِيدُ ثُمَّ جَعَلْنَا لَهُ جَهَنَّمَ يَصْلاهَا مَذْمُومًا مَّدْحُورًا

”Om någon står efter det jordiska livets förgängliga goda, låter Vi honom genast njuta av detta – [Vi ger] vad Vi vill, åt den Vi vill – men därefter låter Vi honom, förhatlig och utstött, brinna i helvetet.”4

Den här versen inskränker den tidigare då det är inte alla som önskar det jordiska som verkligen uppnår det. Det är möjligt att personen endast uppnår något av det. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَنْ أَرَادَ الآخِرَةَ وَسَعَى لَهَا سَعْيَهَا وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَأُولَئِكَ كَانَ سَعْيُهُم مَّشْكُورًا

”Men den som har det eviga livet för ögonen och som riktar hela sin strävan mot detta [mål] och som har trons [visshet], sådana [som han skall se] sin strävan uppskattad [till dess fulla värde].”5

Det bevisar att önskan räcker inte utan strävan och tron. Man måste handla, tro på Allâh och dyrka endast Honom. Det är en sådan persons strävan som är uppskattad av Allâh och de troende. Det bevisar också att handlingarna måste göras uppriktigt och att avguderiet annullerar dem.

2 – Det har rapporterats autentiskt via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Måtte guldmyntets slav förgås! Måtte silvermyntets slav förgås! Måtte Khamîsahs slav förgås! Måtte sammetstygets slav förgås! Han är nöjd om han får och missnöjd om han inte får. Måtte han förgås! Måtte han inte dra ut törnen som han sticker sig på! Tûbâ till slaven som tar tag i sin hästs tygel för Allâhs sak; han har rufsigt hår och dammiga fötter. Om han vaktar så vaktar han och om han är i eftertruppen så är han i eftertruppen. Om han ber om lov så beviljas han inte och om han medlar så bönhörs han inte.”

Sammetstyget används av förnäma människor och saknar broderier medan Khamîsah är ett tyg med broderade mönster.

Måtte den som avser detta med sin konversion till islam, eller islamiska handlingar, förgås. Måtte den som dyrkar för pengar eller jordiska privilegier förgås. Det är så hycklarna och andra gör. En sådan person förlorar sin belöning och syndar istället. Därför bad han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för hans undergång. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Måtte han inte dra ut törnen som han sticker sig på!”

Måtte det alltså inte finnas någon som kan dra ut den. Detta är en bön mot honom dels för att hans angelägenheter skall bli försvårade och dels för att han skall få ett dåligt slut. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Tûbâ till slaven som tar tag i sin hästs tygel för Allâhs sak; han har rufsigt hår och dammiga fötter.”

Han är så pass mån om och insatt i kamp att han inte har tid till att vårda sitt hår eller rena sin kropp. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om han vaktar så vaktar han och om han är i eftertruppen så är han i eftertruppen. Om han ber om lov så beviljas han inte och om han medlar så bönhörs han inte.”

Han är en i mängden och sticker inte ut. Det hör till hans fulländade uppriktighet och ärlighet. Han bryr sig inte om höga posteringar eller närvaro hos kungar, ledare och högt uppsatta personligheter. Det är därför de inte vet vem han är. Det är han som får paradiset och lycksaligheten till skillnad ifrån hycklaren och personen som handlar för världsliga ändamål när han påbjuder, förbjuder, kämpar och gör andra religiösa handlingar; en sådan persons handling är annullerad.

111:15-16

2al-Bukhârî (2887).

342:20

417:18

517:19