37. Den kloke och avundsjukan

1 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Hata inte varandra. Avundas inte varandra. Vänd er inte bort från varandra. Var Allâhs tjänare och bröder.”

2 – Den kloke är ålagd att hålla sig borta från all möjlig avundsjuka. Det mildaste draget avundsjukan har är att den avundsjuke är missnöjd med Allâhs beslut och att han vill något annat än det som Allâh (djalla wa ´alâ) har beslutat för Sina tjänare och längtan efter att muslimen förlorar sin gåva.

3 – Den avundsjukes själ och kropp är inte utvilade förrän han ser sin broder förlora sin gåva.

4 – ´Umar bin al-Khattâb sade:

”Det finns inte en person som har en gåva utan att det finns någon som avundas honom.”

5 – Muhammad bin Sîrîn sade:

”Jag har aldrig avundats någon för något världsligt. Hur skall jag avundas honom för något världsligt om personen tillhör paradiset och är på väg dit? Hur skall jag avundas honom för något världsligt om personen tillhör helvetet och är på väg dit?

6 – Avundsjukan är de fördömdas egenskap. Avsaknaden av avundsjukan är de ädlas egenskap. Allt brinnande kan släckas. Det enda undantaget är avundsjukans eld.

7 – Avundsjukan är grunden till hatet. Hatet är grunden till ondskan. Den som sår ondska i sitt hjärta kommer att få en bitter växt. Dess tillväxt är hatet och dess frukt är ångern.

8 – Avundsjukan innebär att vilja att någon förlorar sin gåva för att besitta den själv. Vad gäller den som ser sin broders gåva och önskar att han också har den utan att vilja att han förlorar den, så är detta inte den fördömda och förbjudna avundsjukan.

9 – Avundsjukan finns knappt om inte Allâh ger någon en väldig gåva. Ju större gåva Allâh ger honom desto mer hatar de avundsjuka honom.

10 – Muhammad bin Sîrîn:

”Jag har aldrig avundats någon för något religiöst eller världsligt.”