37 – Bevis för hoppet

Bevis för hoppet är Hans (ta´âlâ) Ord:

فَمَن كَانَ يَرْجُو لِقَاء رَبِّهِ فَلْيَعْمَلْ عَمَلًا صَالِحًا وَلَا يُشْرِكْ بِعِبَادَةِ رَبِّهِ أَحَدًا

”Låt var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre, leva ett gott och rättskaffens liv och inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre!” (18:110)


FÖRKLARING

 

Hopp är människans förhoppning på något som är nära till hand. Likaså kan det röra sig om något som är längre bort, men som med hjälp av föreställning blir nära till hand.

Det hopp som består av underkastelse får endast ägnas Allâh (´azza wa djall). Skulle det däremot ägnas någon annan än Allâh (ta´âlâ), anses det antingen vara mindre eller större avguderi beroende på vad som finns i den personens hjärta. Som bevis använde sig författaren av Hans (ta´âlâ) Ord:

فَمَن كَانَ يَرْجُو لِقَاء رَبِّهِ فَلْيَعْمَلْ عَمَلًا صَالِحًا وَلَا يُشْرِكْ بِعِبَادَةِ رَبِّهِ أَحَدًا

”Låt var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre, leva ett gott och rättskaffens liv och inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre!” (18:110)

Håll fast vid din kunskap att det berömvärda hoppet sker endast om man hoppas på Allâhs belöning medan man handlar lydigt mot Honom eller ångrar sig för att ha handlat olydigt mot Honom och hoppas på att Han skall acceptera ångern. Vad beträffar hopp utan handling, rör det sig enbart om bedrägeri och klandervärda, falska förhoppningar.