Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

34 – Han vägleder den Han vill. Han skyddar och skonar utav favör. Han vilseleder, försakar och prövar rättvist.

FÖRKLARING

Allâh (subhânah) vägleder och vilseleder den Han vill. Allt sker enligt Hans bestämmelse och öde. Han vägleder den Han vet förtjänar vägledning, månar om den och anammar den. I så fall underlättar Allâh vägledningen för denne. Å andra sidan vilseleder Han personen som ignorerar vägledning och godhet. Som straff vilseleder Allâh denne. Han (ta´âlâ) klargjorde det när Han sade:

فَأَمَّا مَن أَعْطَى وَاتَّقَى وَصَدَّقَ بِالْحُسْنَى فَسَنُيَسِّرُهُ لِلْيُسْرَى

”För den som villigt ger och fruktar och som tror på det högsta goda, skall Vi göra det lätt.”1

Orsaken kommer alltså från slaven medan ödet är från Allâh.

وَأَمَّا مَن بَخِلَ وَاسْتَغْنَى وَكَذَّبَ بِالْحُسْنَى فَسَنُيَسِّرُهُ لِلْعُسْرَى

”Men för den som snålar och som tror sig vara fri från allt beroende och som förnekar det högsta goda skall Vi göra det tungt och svårt.”2

Även här kommer orsaken från slaven medan ödet är från Allâh (´azza wa djall) som ett straff till personen. Med det sagt bestämmer Allâh att vägleda en person för att ära honom då denne eftersträvar godhet och vägledning. Således underlättar Allâh för honom att handla väl. Samtidigt är det slaven som tjänar på det och inte Allâh (´azza wa djall).

När det kommer till att vilseleda vilsna, så gör Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) det rättvist. Så straffar Allâh dem för att ha ignorerat sanningen och dyrkan av Allâh (´azza wa djall). Allâh är nämligen inte alls orättvis mot dem. Vi kan läsa hur Allâh säger:

وَاللّهُ لاَ يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ

”Allâh vägleder inte de orättfärdiga.”3

وَاللّهُ لاَ يَهْدِي الْقَوْمَ الْفَاسِقِينَ

”Allâh vägleder sannerligen inte trotsiga syndare.”4

Han konstaterade att orättvisa, otro och trots sätter stopp för vägledning. Så avlönar Allâh slavarna för deras handlingar; rättvist och ingalunda orättvist:

كَذَلِكَ فَعَلَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ وَمَا ظَلَمَهُمُ اللّهُ وَلكِن كَانُواْ أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ

”Så betedde sig också deras föregångare; det var inte Allâh som gjorde dem orätt, nej, de hade gjort sig själva orätt.”5

Det tillkommer inte Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) att ära sådana människor. Inte heller tillkommer det Honom att försumma de godas handlingar:

أًمْ حَسِبَ الَّذِينَ اجْتَرَحُوا السَّيِّئَاتِ أّن نَّجْعَلَهُمْ كَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ سَوَاء مَّحْيَاهُم وَمَمَاتُهُمْ سَاء مَا يَحْكُمُونَ وَخَلَقَ اللَّهُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بِالْحَقِّ وَلِتُجْزَى كُلُّ نَفْسٍ بِمَا كَسَبَتْ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ

”Tror de som begår orätt att Vi skall ge dem samma behandling, i livet och i döden, som Vi ger dem som tror och lever ett rättskaffens liv? Hur illa dömer de inte! Allâh har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte, och för att var och en skall få den lön som han har förtjänat och ingen tillfogas orätt. ”6

أَفَنَجْعَلُ الْمُسْلِمِينَ كَالْمُجْرِمِينَ مَا لَكُمْ كَيْفَ تَحْكُمُونَ

”Eller skulle Vi behandla muslimerna på samma sätt som de obotfärdiga syndarna? Hur är det fatt med ert omdöme?”7

Allâh frånkänner Sig en sådan orättvisa:

أَمْ نَجْعَلُ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ كَالْمُفْسِدِينَ فِي الْأَرْضِ أَمْ نَجْعَلُ الْمُتَّقِينَ كَالْفُجَّارِ

”Eller skulle Vi behandla dem som tror och lever rättskaffens på samma sätt som dem som stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv? Skulle Vi behandla de gudfruktiga på samma sätt som dem som har sjunkit djupt i synd?”8

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) försummar inga goda handlingar liksom Han inte heller straffar oskyldiga:

وَمَا تُجْزَوْنَ إِلَّا مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

”Men ni skall inte straffas för annat än vad ni gjorde.”9

Alla handlingar görs av slavarna och avlöningen, givmild som rättvis, är från Allâh.