36. Betydelsen av Na´y

Na´y innebär att man meddelar andra om en persons död. Det är det våra samtida människor gör när de meddelar om en stor eller känd persons död. De skickar iväg ett bud som meddelar människorna det. ´Allâmah Ibn-ul-Qayyim sade i ”Zâd-ul-Ma´âd”:

”Till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah hörde det att inte meddela om någon persons död. Faktum är att han brukade förbjuda det och säga: ”Det hör till den hedniska tidens handling.”

Hâfidh Dhiyâ’-ud-Dîn skrev i sin bok ”al-Ahkâm”:

Na´y är föraktfullt.”

Därefter rapporterade han tre hadîther. En av dem är från ´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anhumâ) som berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag varnar er för Na´y. Na´y hör säkerligen till den hedniska tidens handling.”

Ibn Mas´ûd sade:

”Det vill säga att man förkunnar någons död.”

at-Tirmidhî sade:

”Hadîthen är god och främmande.”

Hudhayfah sade:

”Meddela inte någon om min död. Jag fruktar att det hör till Na´y. Jag hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjuda Na´y.”

Rapporterad av Imâm Ahmad, Ibn Mâdjah och at-Tirmidhî som sade att hadîthen är god.

Ismâ´îl bin Ibrâhîm sade:

”Ibn ´Awn berättade för mig att han frågade Ibrâhîm: ”Är Na´y föraktfullt?” Han svarade: ”Ja. Om någon hade dött satte sig en person på sitt riddjur och ropade ut: ”Den och den har dött.”

Ibn ´Awn sade också:

”När jag var i Kûfah hörde jag att Shurayh inte brukade berätta om någons Djanâzah. Jag sade det till Muhammad bin Sîrîn och han svarade: ”Shurayh är från Makkah. Jag känner inte till att det skall vara några problem. En man får berätta för sin vän eller sin samling.”

Ibrâhîm sade:

”Om någon dör är det okej att man berättar det för sina vänner. Vad som är föraktfullt är att sprida det på offentliga platser.”

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns inte en död person som dess gråtare säger för ”Min mästare! Min herre!” och dylikt utan att två änglar får i uppgift att knuffa honom i bröstet och säga: ”Var du verkligen det?”

at-Tirmidhî sade:

”Hadîthen är god och främmande.”

Dessa hadîther bevisar att handlingen är förbjuden och att den hör till den hedniska tidens död. Några av hadîtherna som vi har nämnt bevisar att Na´y är att meddela om någons död medan andra hadîther bevisar att det är att nämna den dödes fina sidor. Till synes verkar det som om att bådadera är Na´y och Allâh vet bättre. Det vissa dagens människor gör när de offentligt meddelar andra om en persons död är en förbjuden innovation. Det leder även till att begravningsprocessen försenas överdrivet mycket och att processens Sunnah som handlar om att påskynda begravningen går förlorad. Det har bekräftats i Abû Dâwûds ”as-Sunan” att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom till Abû Talhah bin al-Barâ’ när han blev sjuk och sade:

”Jag ser att Talhah ligger inför döden. Underrätta mig om honom och snabba er. Det muslimska liket skall inte vara fast hos sin familj.”

Det är dock tillåtet att nämna personens fina sidor om det rör sig om enkelt och kort tal förutsatt att det som sägs är sant och inget som tyder på jämmer och ilska. I detta fall är det inte förbjudet och inte heller motstrider det tålamodet. Imâm Ahmad sade att enkelt, kort och sant tal inte motstrider det obligatoriska tålamodet. När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dog kom Abû Bakr as-Siddîq (radhiya Allâhu ´anh) in till honom, kysste honom på pannan och sade:

”Min profet! Min nära vän! Min utvalde vän!”

Rapporterad av Ahmad.

Likaså berättade Abû Hurayrah att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) meddelade dem om an-Nadjâshîs död samma dag som han dog. Han tog dem till böneplatsen, radade upp dem och gjorde fyra Takbîrat för honom. Detta rapporterade al-Bukhârî och Muslim. I en formulering står det:

”Be om förlåtelse för er broder!”